Sov vid den sinande brunnen

"Sov vid den sinande brunnen. Dröm om havet.

En gång får du väl se det. Dröm om havet.

Rasslar sanden av torka? Vissnar gräset?

- Söv dig med starka droger. Djup blir sömnen,

djup som havet - och skimrande lång blir drömmen

som horisontens rand. Den starkaste drogen

känner du ännu inte.

- Dröm om havet."

Så skrev Anna Greta Wide. Hon är en av många duktiga kvinnliga poeter man inte fick läsa om i skolan. Visst, hon var inte överdrivet produktiv, bara sex diktvolymer, men det finns män som givit ut betydligt mindre och blivit mer lästa och berömda.

Blir faktiskt rätt sur. Känns som jag först nu i vuxen ålder börjar hinna ikapp och läsa det jag borde gjort som ung. Hittar gamla litteraturböcker från gymnasiet och suckar trött när jag ögnar igenom dem: Karin Boye, blädder blädder, Edith Södergran, blädder blädder, Märta Tikkannen, blädder blädder, Harriet Löwenhjelm... Tja, det var ungefär den dos man fick av kvinnliga författare och poeter. Inte en rad om Anna Greta Wide. Men sida upp och sida ner om de flesta manliga författare och poeter.

Nu ska jag vara riktigt ärlig och bekänna en sak. Jag visste inte vem Anna Greta Wide var tills helt nyligen, då jag råkade se några diktrader citerade i tunnelbanan, SL:s poesikampanj... Googlade henne, läste på, köpte några av hennes diktböcker och är nu helt fast.

Hon skriver så flyhänt och lätt, fast djupt - och modernt, fast hon dog 1965...

Vilken tur att jag åkte tunnelbana den där dagen, annars hade jag aldrig lärt känna henne. Hur gör alla andra som inte har den turen? Förblir Anna Greta Wide ett okänt kvinnonamn i litteraturen då, såvida man inte råkar komma från en ovanligt litterär och bildad familj?