Snälla, kan någon begåvad person förklara detta för mig:
Kinapojkar som mimar till konstig låt
Jag förstår inte. Ingenting, faktiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Jag och Elias
Av Colette van Luik
Twitter Updates
Om mig
- Colette van Luik
- Stockholm, Sweden
- Journalist och friskvårdskonsult.
Jag och Elias
Besökare
Schyssta länkar
- Alexandra Pascalidou
- Annette Kullenberg
- Annina Rabe
- Arga Lappen
- Beatrix Vnunk
- Bengt Ohlsson mfl på DN
- Bodil Malmstens blogg
- Bokhora
- Carl Bildts blogg
- Colette & Elias matblogg
- Design Observer
- Doktor Ben Kim
- Dominikas Peczynskis blogg
- Elias blogg
- Erik Hörnfeldts blogg om mat och annat
- Fars blogg
- Gradvall
- Gudrun Schymans blogg
- I elfte timmen
- I mitt franska kök
- Ingrid Carlqvists blogg
- Isobel Hadley-Kamptz blogg
- Johanne Hildebrandt
- Jonas Gardells dagbok
- Journalistbloggen
- Kostdoktorn
- Lina kan rita fint
- Magnus Betnér
- Mat, bakat och allt annat mysigt
- Lite
- Micke Prinsen Trolin
- Michaneks blogg
- Mina Lyten
- Newsmill
- Näringsfysiolog Kristina Andersson
- Oscar Freyres blogg
- Paulúns blogg
- Rasande Rose
- Rebecca bakar
- Renée Voltaires blogg
- Simelas nya metroblogg
- Svenska Dagbladets mat- och hälsablogg
- Tre tjejer i köket
- Tuva Novotnys blogg
- Träningsblogg
- Udda Persson
- Ung bagares blogg
- Unni Drougges blogg
- Vegobruden
- Weirdscience
- Yttermyrskans blogg
Bloggarkiv
-
▼
2006
(122)
-
▼
maj
(22)
- Det började rätt bra...
- Magiska under, teknikens under...
- Det finns inga garantier
- Jag blir matt...
- Sov vid den sinande brunnen
- Jag bär mina sår som medaljer...
- Solsken, frihet och en liten blomma
- Ännu en dag
- Fröken Sverige - en distraktion
- Inte ens ett par Victoria Beckham...
- Humörhöjare...
- Tillit
- Men alltså, vad är detta?
- Hjärnbarkskollaps
- Bara jag?
- En gång...
- Avundsjuka
- Så var det också kört
- Olika sorters ensamhet
- Människan är ett konstigt djur
- Ännu en lång natt...
- Vikten av katter
-
▼
maj
(22)
4 kommentarer:
De är ju jätteduktiga! Respekt!
Men asså, snälla Robert.
Vad gör de?
Varför?
Vilka är de?
Vad vill de uppnå?
Jag blir bara förvirrad.
Och vilka är nördarna i bakgrunden???
Det som stör mig med personerna i bakgrunden är att de inte på något sätt tar del av det fantastiska sångnummer som framförs mindre än en meter bakom dem. Är de döva? Och i så fall: varför låtsas de prata med varandra? Här ligger - som du skulle sagt - en hund begraven.
Skicka en kommentar