Fröken Sverige - en distraktion

Distraktion är ordet för dagen.

Man kan använda det till mycket. Knepet är bara att hitta lämplig distraktion till lämpligt behov.

Som igår kväll. Min mage påminde mig igen om sin existens. Kramper, illamående och sveda; magkatarrens alla symptom. Kom oförhappandes och jag blev kallsvettig av smärta och andades stötvis, ungefär som en kvinna med krystvärkar...

Distraktionen då blev ett närmast besatt googlande av fröknar Sverige genom tiderna. Meningslös och ickekrävande mental aktivitet. Bara lättsam, totalt ointressant läsning om totalt ointressanta kvinnor, som påstår sig vilja minska världssvälten, upplysa om rökningens faror och ”få resa och träffa nya människor”. Halvtidsanställda serveringsbiträden på Domus i Handen, med eller utan broskbildning i sina knäskålar, och med stora drömmar - som oftast blev platt fall.

Men – det funkade hyfsat, blev ganska distraherad och tänkte mindre på min krampande mage och desto mer på fröknar Sverige. Försjönk i de gamla fröknarnas levnadsöden och grubblade över varför den här tävlingen (och andra i samma klass) – om vem som är mest lik en bimbo – är så attraktiv och populär. Om varför så många kvinnor anser att det enda de har att komma med är sitt blonda hårsvall och långa kalvben.

Tog lite naturpreparat, mailade S om min nyvunna kunskap och la mig.

Drömde sedan om magra, blonda och rätt obegåvade våp som dansade omkring på toppen av ett högt torn på Södermalm.