En gång...

En gång för många år sedan, när jag var ung, hade jag en mor, en pojkvän, två katter, en hund, en kanin, två undulater och en hamster som fick tio (!) ungar. Man kan säga att vi hade huset fullt...

Nu har jag inget av ovannämnda.

Det kommer över mig ibland. Som imorse när jag gick in i badrummet och automatiskt böjde mig mig ner för att göra rent i Didis kattlåda. En låda som inte har funnits där på många månader nu.

Och ibland när jag ligger i sängen tycker jag mig höra henne ute i vardagsrummet. Flera gånger har jag rest mig upp för att gå till köket och ge henne mat...

Samma med mor. Kommer ofta på saker som jag vill berätta för henne, som jag vet att hon skulle tycka vara kul och skratta åt. Sådant som en dotter bara kan dela just med sin mor. Helt interna saker som ingen annan förstår.

Och flera gånger om dagen känner jag att jag måste få prata med E. Jag vill ha hans råd, bolla idéer eller bara berätta om något som hänt och skratta tillsammans.

Nu är huset tomt. Så tomt.