Det finns inga garantier

Det är konstigt hur snabbt man blir beroende och tillvand vid vissa saker - och vissa människor. När de plötsligt inte är där känns det tomt och man kommer på sig själv med att vilja berätta saker, dela händelser och tankar, men så går det inte.

Min kompis A sa en gång att om man var sig själv nog, behövde man inte bli kär, för då hade man ju allt man behövde i sig själv. Han menade att det var ett tecken på svaghet att behöva andra. Till saken hör att han numera är han lycklig sambo med nyköpt sommarhus i Sydfrankrike. Hans tes höll inte.

Däremot kan jag tycka att det finns ett problem i att behöva andra. Och det är att de plötsligt kan försvinna, jag menar inte bara partners, utan också vänner, alla som man håller av. Människor kan dö, förhållanden kan dö, förtroenden kan dö och då kan allt gå i krasch.

Men lät man den rädslan ta över skulle man ju aldrig våga skaffa nya vänner eller nya partners. Det är en risk man får ta. Det finns inga garantier för någonting. Våga lite, vinna mycket. Ibland. Inte alltid. Man får ta med i beräkningen att man kan dratta på näsan ibland. Och det gör ont och man blöder. Men man måste resa på sig, borsta av dammet, ta nya tag och försöka igen.