För 15 år sedan klättrade indiern Kapila Pradhan upp i ett träd, och där har han suttit sedan dess. Orsaken till att han klättrade upp i trädet, lär ha varit att han grälat med sin hustru om en "bagatell". Hans mamma har försökt övertala sin son att klättra ned, men han har alltid vägrat. Frun tröttnade på att vänta på Kapila och har istället fått ihop det med hans bror Babuan. Kapilas son kallar numera sin farbror för far.Det stör mig att jag inte vet mer. Vem är denne Kapila Pradhan? Vad var det paret bråkade om? Saknar han inte lagad mat? Har han inte ledvärk efter att suttit på trädgrenar så länge? Hur fördriver han tiden? Vad tänker han på hela dagarna, när han liksom ser livet flyta förbi därnere, utan att han själv är delaktig? Hur har tänkt sig resten av sitt liv? Vill han dö där uppe?
Människor gör så konstiga saker. Det är förbryllande.
Men allt är ju relativt. Jag tycker Kapila är rätt knäpp, men förmodligen skulle han säga detsamma om mig, om han nu visste något om mig.
Han kanske skulle ha åsikter om varför jag stressar runt så mycket med mina jobb och studier, och fråga varför jag på min lediga tid inte gör mycket annat än att sitta i mitt vardagsrum och häcka med en påslagen tv och tankar på annat håll...
Förmodligen skulle han också ifrågasätta varför jag inte har familj, det har ju till och med han, även om han numera bara ser familjemedlemmarna från ovan...
Och eftersom jag ju faktiskt bor på marken, till skillnad från honom, och ändå inte är överdrivet lycklig, kanske han skulle hävda att mitt liv inte är särskilt mycket rikare än vad hans är, att min soffa är lika nernött som hans trädgrenar...
Så egentligen kanske det är Kapila Pradhan som är den mest normale av oss två...
Det skrämmer mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar