Olika sorters ensamhet

Pratade med C om relationer och separationer. Hon sa att hon lärt sig en sak nyligen. Att människor kan känna sig ensamma! Newsflash! Men hon hade inte tidigare fullt ut förstått, att det finns människor som stannar i dåliga förhållande för att de är rädda att bli ensamma, eller söker sig till förhållanden för att slippa vara ensamma.

"Jag känner mig aldrig ensam", sa hon och jag tror henne, trots att hon är en inbiten singelkvinna. Men hon har många goda vänner, telefonen går alltid varm, och sängen är hennes borg - hon sysselsätter sig där, saknar aldrig saker att göra. I sängen äter hon, ser på tv, läser, löser korsord, pratar i telefon... Hon har boat in sig bra och känner ingen ensamhet i en storstad, full av människor.

Gott så. Ändå är ensamheten stor och vida utbredd och många, många vittnar om sin egen ensamhet. Men kanske är det inte alltid samma sak vi pratar om när vi säger ensamhet. Jag vill tro att det finns olika sorters ensamhet.

En ensamhet är den rent fysiska, att man längtar efter någon att hålla om, att sova tillsammans med. En annan ensamhet är när man längtar efter någons närvaro; hans eller hennes röst, åsikter och skratt. När man vill prata med någon vid frukostbordet, när man vill kommentera tv-program med någon, när man vill gå på promenad med någon... En tredje sorts ensamhet är den själsliga ensamheten. När man känner en inre tomhet och inte riktigt förstår meningen med varför vi är satta att leva här på jorden. Den ensamheten botas inte med någon annans blotta närvaro, även om ensamheten kan lindras av den personen.

Sammanblandningen av begreppen tror jag ställer till det. Vi längtar efter att bryta ensamheten, alltså vill vi vara tillsammans med någon - vän eller älskare. Men ibland borde vi göra tvärtom - söka oss inåt, till tystnaden och stillheten, och våga andas, helt ensamma. Detta för att förstå exakt vad det är man längtar så förtvivlat efter - och kanske få klart för sig vilken metod man ska använda sig av för att lindra sin smärta och oro.

Då först, när man är sann mot sig själv och vet vad man vill ha ut av förhållandet, kan man inleda riktigt ärliga relationer med vänner och älskare. Då först blir man en riktigt bra vän och älskare själv.