
Det går ju inte att komma ifrån att människor som vågar skrapa på botten av sig själva och hänga ut sina svagaste och uslaste sidor till allmän beskådan, blir man berörd av...
Som Torsten Flinck. Det finns mycket att säga om den mannen, mer än vad som får plats i en normaltjock roman, tro mig, jag har känt honom en gång. Nu är han aktuell igen med sin föreställning "Vårt förakt för svaghet" och genast blir man ju intresserad, hur kan man låta bli? Vårt förakt för svaghet?!
Han säger till DN att så länge han kan minnas har han sett svaghet som något vackert, en styrka. "Som liten tyckte jag att svaga, bleka människor med munsår var vackra".
Så pratar han om Gunnar Ekelöf som sa att det som är botten i dig, är botten i andra. Alltså, det jag gråter över, det gråter andra över...
"Jag har förmågan att göra mig sårbar. Jag bär mina sår som medaljer, de syns och de blänker och de är stöpta i skörhet och svaghet".
"Även privat bär jag mina medaljer och då blir människor rädda. Jag utstrålar existentiell ångest. Så det som är vackert på scenen blir obehagligt utanför scenen."
Men att inte gömma medaljerna har ju sitt pris, det har Torsten och alla andra som gjort likadant, bittert fått erfara. De blir illa sedda, misshandlade, hånade och förnedrade. Det måtte krävas en ofattbar styrka och integritet att våga bete sig så, att högaktningsfullt strunta i vad andra må tycka om en.
Jag tänker dock att vi alla har något att lära av detta - och det handlar om ärlighet kontra fejk. Mycket kan sägas om Torsten, och så har gjorts, men en ärligare människa får man leta länge efter.
Mitt eget mål är att en dag bli en så sanningsenlig och ärlig människa att jag skulle kunna tänka mig att ha mig själv som bästa vän.
Då skulle jag ärligt och naket kan säga precis hur det är till mig själv, och ta mig i örat och skälla ut mig när det är befogat och krama om mig och ge mig blommor när jag varit duktig. Vem kan jag vara säker på gör det annars? Och gör det av rätt orsaker, utan baktankar, utan egen vinning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar