Det finns dagar, som i dag, när det är extra jobbigt att vara jag. När jag mest känner självförakt för att jag är inaktiv, förvirrad och allmänt värdelös. Tappar bort saker, somnar i sängen med kläder och linser på, vaknar kl två första gången, klockan sex andra gången. Lusläser DN, till och med bilförsäljningsannonserna. Sedan är klockan lik förbannat inte mer än nio en värdelös söndagmorgon. Mailar lite vänner, bara en är vaken. Vi slömessar lite, sedan bestämmer jag mig efter långt dividerade med mig själv att jag åtminstone ska ta en dusch innan jag går och lägger mig igen.
Nu har jag fastnat i soffan, ångestsoffan som jag numera kallar den. Klockan är elva och jag förstår uppriktigt inte hur jag ska mörda den här dagen.
Det finns massor av saker jag borde, men är så förbenat passiv. Tittar ut på solen och fräser. Vill inte gå ut, vill inte vara hemma. Myrkrypningar i benen, rastlös i hjärtat.
Det här är en riktigt dålig dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar