Coachen Mia Törnblom säger att man ska skriva i en tackbok varje dag. Göra listor över det som faktiskt är något att vara tacksam över. Fram till den 9 februari i år skrev jag själv i en sådan bok. Men då försvann lyckan ur mitt liv, och efter det hade jag inte mycket att vara tacksam över, tyckte jag. Sedan dess har det stormat och haglat och jag har sprungit i motvind mest hela tiden. Men efter gårdagens strapatser med min cykel (se tidigare inlägg), kände jag att jag inte längre orkar med mig själv. Jag är trött på eländeshistorierna. De står mig upp i halsen. Därför kastade jag in handduken, lutade mig tillbaka i stolen och - tog det lugnt.
Och dagen blev på något sätt OK. Inte så att den gick till världshistorien som bästa dagen någonsin, men förhållandevis bra, med tanke på den dåliga starten.
När det var dags att cykellös bege sig hem, fick jag faktiskt några ryggdunkar av kollegor som tyckte jag gjort ett bra jobb och var förvånade över att jag varit så lugn - stress och panik till trots. Sanningen var, att jag hade slutat bry mig. Och det var ganska skönt.
Kom ut på gatan och istället för att powerwalka hem, som jag normalt hade gjort (om jag varit utan cykel, alltså), klev jag in i närmaste taxi. Och när jag stod utanför min port upptäckte jag att det fortfarande var ljust ute - och hörde en fågel sjunga från kastanjeträden, vars knoppar håller på att slå ut.
Sedan satt jag ett par timmar i min soffa - med en glas rött och såg Carola bli intervjuad av Malou von Sivers på tv 4 - och jag blev inte upprörd en enda gång, trots att båda finns på min hatlista (jo, jag älskar listor). Så det kanske är tricket: Att stänga av, sluta bry sig, inte förvänta sig några mirakel - och vara tacksam över det lilla...?
8 kommentarer:
Hej, Coachen Mia Törnblom's idé att skriva tacksamhetslistor är bra. Jag har själv försökt, men ibland är det svårt att hitta något att skriva under rubriken tack. Du vände ivf en förskräcklig dag till en till synes ganska okey kväll. Det var starkt gjort!
Tack, jag blev ganska nöjd själv över att kvällen blev uthärdlig...
Men det kommer till en gräns när man inte orkar mer med elände längre - och man istället lutar sig tillbaka och bara låter livet vara, liksom...
Men visst är det svårt att krysta fram något att vara tacksam över, jag vet...
Se upp så du inte blir lådvinsalkoholist.
Det handlade alltså om ett (1) glas vin, dyre Robert.
Inte en dunk...
Men begreppet måtffullhet känner du kanske inte till, va?!
Hej! Flyter du ovanpå nu då som jag sagt?
Jag tänker faktiskt ofta på den uppmaningen som du gav mig för många, många år sedan - låt mig säga så här- jag jobbar fortfarande på det...
"Sanningen var, att jag hade slutat bry mig."
Du börjar närma dig Buddhismen här alltså. Elaborera kan jag göra face to face någon gång.
Kanske är det så, att jag börjar närma mig buddismen.... Hmmm...
Elaborera?
Ok... *?*
Kram,
C
Skicka en kommentar