Mjuka famnar att drunkna i

Tant Ulla kom förbi på jobbet häromdagen. Ja, jag kallar henne tant, för hon är liten, rund och har konstant ett vänligt leende på läpparna. Vi stod i ett omklädningsrum och diskuterade kläder. Hon suckade lite över att mina kavajer blivit för stora och skulle ta dem till skrädderiet för att få dem insydda. Hon frågade varför jag blivit så tunn och jag sa som det var. Hon la handen på mig och jag fortsatte berätta allt, precis allt. Känner faktiskt inte tant Ulla, men det var något med hennes sätt att fråga som var förlösande.

Så träffade jag grannen Mildred en trappa upp igår. Hon är också en liten, något äldre, tant med ett vänligt leende. "Det var länge sedan jag såg dig!" utbrast hon när jag kom hem och stod i trapphuset utanför min dörr. Så pratade vi lite om den försenade våren och hon frågade om jag trivs i huset. Jag sa att lägenheten är fin, läget är fint, utsikten över kastanjeträden är fin, tvättstugan är fin... "Men trivs du?" frågade tant Mildred igen. Så jag berättade allt, precis allt. Känner faktiskt inte tant Mildred heller. Men det var något med hennes sätt som gjorde att jag berättade.

När jag vaknade kl tre i natt, som jag numera gör varje natt, trots sömntabletter, låg jag och tänkte på Ulla och Mildred. Hur jag önskade att de fanns hemma hos mig just då, så att jag kunde gå upp och lägga huvudet i deras knän och få tröst och klapp. Många äldre kvinnor har ett skimmer av klokhet runt sig, de förstår utan att fördöma, öppnar sina mjuka famnar och låter en gråta på deras axlar.

Mailade en väninna igår. Kunde vi inte alla flytta till ett kvinnokollektiv, baka dinkelbröd, odla engelska rosor och lösa DN:s korsord tillsammans? Och de som hade barn fick förstås ta med dem, så kunde vi alla hjälpas åt att ta hand om barnen och ingen behövde någonsin känna sig ensam och övergiven igen. Och vi skulle hålla om varandra och hjälpa till att rida ut de värsta nattliga marorna tillsammans. Frågade om hon gillade min plan, hon svarade: "Gillar den?! Den är genial. Den är det enda rätta för Sverige. I nationens intresse. Det måste bli så."

Tittar ut genom mitt köksfönster, trött och frusen efter för lite sömn och för mycket gråt. Det duggregnar, våren luras och jag längtar oändligt mycket efter en mjuk famn att drunkna i.