Vanans makt

Det är lustigt hur lätt och fort man kan vänja sig - eller vänja sig av - vid saker.

Kom att tänka på det när jag löste ut min cykel från cykelverkstaden i förrgår. Förutom att laga det trasiga bakdäcket, hade man också smörjt bromsarna. Det betyder att bromsarna inte längre ligger och trycker mot däcken och gör det väldigt trögcyklat.

När jag nu satte mig på cykeln, formligen flög jag fram - utan ansträngning. Insåg då att det var ju inte min kondis som gradvis försämrats, utan det var de tröga bromsarna som gjort att jag svettats som ett djur i uppförsbackarna och gjort att jag fått mjölksyra i benen. Och på det sättet har jag cyklat omkring sedan snön smälte! Jag hade vant mig så snabbt och glömt hur det egentligen skulle vara...

Och min städerska har nu gjort come back i mitt liv. Det var nästan chockerande rent efter att hon farit fram. I ett halvår har jag levt med dammråttor, stekstänk på kökskaklet och kaffefläckar på soffbordet. Jag tyckte jag hade det ganska rent hemma, även innan hon storstädat, men inser att så var ju inte alls fallet. Men jag hade vant mig...

Man kan också vänja sig av vid saker väldigt snabbt. Tex ser jag aldrig längre på tv på morgonarna, som jag alltid gjorde förut. Då zappade jag mellan tv4 och SVT för att se bådas morgonprogram samtidigt. Numera ljuder det istället opera ur cd:ns högtalare och jag sitter vid köksbordet, inte soffbordet, och äter frukost, läser DN och ser hur knopparna på kastanjeträden utanför fönstret långsamt håller på att slå ut... Att titta på tv nu, känns helt främmande.

Och jag har bytt ut den klumpiga stationära datorn mot en liten bärbar med trådlöst nätverk, så att jag till och med kan ligga i sängen och surfa, om jag så önskar. Känns helt ofattbart att jag bara för några månader sedan satt fastlåst vid ett skrivbord!

Numera betalar jag också mina räkningar via Internetbanken och skrattar vid tanken på att jag förut för hand fyllde i bankgirolappar med karbonpapper emellan och gick till brevlådan och postade mina räkningar i ett kuvert! Känns som rena stenåldern. Och det var för två månader sedan... Så fort jag vant mig!

Det intressanta är att vanans makt även gäller ens kropp. Jag har ju haft ont, rejält ont, i min mage länge nu, men jag har vant mig vid det. Till slut blev det ett normaltillstånd. Men igår åt jag min första loseckopia - och vips bäddades magen in i bomull och jag blev smärtfri! Det var märkligt. Är det SÅ det ska kännas?!

Nu undrar jag - vilka mer saker har jag vant mig vid - eller vant mig av vid - utan att jag ens är medveten om dem? Det känns lätt obehagligt.