Idag sitter jag, inte helt otippat, i min soffa igen. Har börjat vänja mig vid att mitt humör far upp och ner som Vilda Musen på Gröna Lund. Lik förbaskat är det jobbigt, och ledsamt. Jag blir så låg och deppig att jag inte vet vart jag ska ta vägen eller göra för att mildra sorgen.
Inte blir det bättre av att det är Valborg heller. Vet att massor av människor ska samlas idag och göra skojiga saker, titta på eldar och umgås. Det kommer inte jag. Är förvisso bjuden på en fest ikväll, men snart ska jag skicka iväg ett sms och ljuga ihop en bra ursäkt till varför jag inte dyker upp. Vill inte träffa människor idag.
Fick min dos igår. Idag vill jag hyra några dvd:s för att skingra tankarna, baka mitt favoritbröd och cykla till lokalen och hämta hem alla blommorna och presenterna vi fick igår. Att släppa taget är svårt, så svårt. Vet att jag borde, men kan inte. Tankarna mal och ältar, tänker att jag säkert kommer att dra på mig cancer i hjärnan om jag fortsätter så här. Kinesiologen som sa att min hjärna är överhettad, har rätt. Jag riktigt känner hur det kokar.
S säger att jag vänder allt inåt, att det är därför jag får sömnproblem, magkatarr och hjärtklappning. Hennes råd är att agera ut, istället för in. Ki Box är hennes förslag.
Alltså en väldigt fysisk träningsmetod där man jobbar två och två och boxas mot kuddar. Inte alls min grej, verkligen inte. Avskyr gruppaktiviteter och vill helst träna för mig själv, ensam med mina tankar. Men... Nu tänker jag att jag ska ge det en chans. Har en känsla av att hon har rätt, jag borde få ur mig ilska, frustration - och sorg. Och det kanske man gör bäst genom att boxa sig svettig mot kuddar istället att för boxa sönder sin hjärna...
2 kommentarer:
Hej
Hörrdu La C, jag sa att du kan boxas med/mot mig. Jag är ingen annan vem som helst. Och jag kan nog producera en eller två kommentarer som får dig att vilja ge mig en käftsmäll;-)
/S
Skicka en kommentar