Rädslor som rasslar

Var hos en kinesiolog igår. Jag la mig på hennes bruna brits och hon höll om mina fötter och hummade för sig själv. Sedan la hon en hand under ländryggen och den andra på magen och stod så en stund. Vid huvudänden höll hon mitt huvud varsamt i sina händer och rörde det långsamt, långsamt fram och tillbaka. Jag orkade inte ifrågasätta, utan la min kropp och mitt förtroende i hennes händer. Jag ville överlämna mig själv, ville att hon skulle fixa allt som är trasigt, så att jag sedan skulle kunna resa mig upp som en new and improved me, utan fel och brister, oskuldsfull och ren på nytt.

- Du har väldigt många rädslor, de sitter här, i din mage, sa hon till slut. De rasslar över huden, gör dig känslig och bräcklig. Inte undra på att du har problem och ont i din mage...

Jag stirrade tyst upp i taket, ville inte möta hennes blick. Funderade över hur det låter när rädslor rasslar. Ljudet av kackerlackor som störtar över golvet när man tänder ljuset kom för mig. Är det så de låter? Som äckliga, mörka insekter?

- Ditt huvud är överaktivt, det hettar och svider. Vad är det du tänker så mycket på?

Sa som det var; att jag är olycklig, förtvivlad och just rädd, att det är det enda jag kan tänka på, att jag gråter så mycket att jag flämtar efter luft.

- Vi ska jobba med det här, sa hon tröstande. Det går att balansera upp din mage så att den inte förblir sned. Och du kan hjälpa dig själv genom att ge den värme, både fysiskt och psykiskt.

- Psykiskt, frågade jag förvirrat. Hur ger man psykisk värme?

- Tänk dig värme som strömmar in i din mage, varm luft som blåser bort all sorg och rädslor, som lämnar en skön, behaglig ljummen känsla efter sig.

- Och huvudet då, vad gör jag med mitt överhettade huvud? fortsatte jag. Finns det någon bot för en knäpp skalle som jag?

Hon log lite åt mitt försök till skämt, och sa att jag verkligen borde ägna mig åt andningsövningar och meditation. Fokus är vad jag behöver, ansåg hon.

Kom hem och pratade en lång stund med E i telefon, för andra gången den dagen. Berättade om mina rasslande rädslor, ville förklara, ville han skulle förstå varför jag gjort som jag gjort, varför jag är annorlunda idag än då. Han lyssnade och sa att han förstod och förlät.

Men att förstå och förlåta är inte samma sak som att våga och vilja. Även han har rädslor.