Joråsåatt...

Har det rätt bra tillsammans med trevliga Helena Harrysson, som också ger ut en bok på Alfabeta. Säröhus. Efter fem minuters hårt arbete fick vi pusta ut i bubbelbad med skum och ansiktsinpackningar.

Bajen 09

Såg en märklig barnvagnsskylt idag,
ni vet en sådan där som prettoföräldrar
hänger under sina barnvagnar för att tala om
för omvärlden vad deras knodd har för namn.
Istället för Maja, Julia, Emma, Lukas, Oliver och Elias,
stod det Bajen 09.
Utgår från att ungen inte heter Bajen 09,
även om Bajen numera är tillåtet
som tilltalsnamn enligt Skatteverket,
så varför var det viktigt för föräldrarna att basunera ut
vilket fotbollslag de hejar på och påpeka att det är år 09?
Jag förlorar hoppet om mänskligheten.

Till förväxling lika?

Jag och en arbetskollega blandas ständigt ihop
för att vi anses ha så "lika" namn.
Hon heter Danielle. Jag heter Colette.
Förutom att båda namnen har sitt ursprung i Frankrike
och båda slutar på "e",
finns det väl inget med dessa namn som är särskilt lika?
Inte mer lika än Sofia och Greta, typ.
Men det händer var och varannan dag att vi förväxlas.
Idag kom min närmaste chef fram till mig och klappade mig på axeln
och tyckte att mitt senaste förslag var toppenbra.
Jag sken upp, även om jag inte riktigt förstod vad hon syftade på,
men så påpekade någon att det där förslaget inte kom från mig,
utan från Danielle.
Och nyligen ringde en kollega hem till mig en söndag
för att diskutera en intervju jag skulle göra.
Lite brydd blev jag,
eftersom jag var ledig just den dagen.
Efter någon minut insåg kollegan plötsligt att det var Danielle
som jobbade denna söndag och henne hon ville prata med.
Och i min redaktions veckobrev som går ut till hela SVT,
fick Danielle en massa beröm för ett inslag
hon inte alls kände till.
Rättskaftens som hon är,
påpekade hon detta på nästa dags morgonmöte,
att det var jag och inte hon som gjort inslaget.
Konsekvensen av detta är nu att både Danielle och jag
får dubbelkolla allting,
för man vet ju aldrig om det blivit en förväxling igen...

Rök eller böta!

TT skriver följande:
De offentliganställda i länet Gong'an i den kinesiska provinsen Hubei har fått en barsk order från sina överordnade: rök mer! Nästan en kvarts miljon paket Hubei-tillverkade cigarretter ska på detta sätt årligen gå upp i rök, enligt den plan som tidningar rapporterar om. "Ordern kommer att via cigarrettskatten främja den lokala ekonomin", förklarar Chen Nianzu i länets marknadsövervakande grupp. Den väntas också ge lokala cigarrettmärken som Huanghelou en skjuts gentemot konkurrerande fabrikat från andra håll. Statliga och kommunala enheter som inte bolmar flitigt nog kommer att få böta. Hela Kina beräknas ha 350 miljoner rökare. Omkring en miljon kineser dör varje år i sjukdomar med anknytning till rökning, och regeringen i Peking försöker få invånarna att dra ner på rökandet.

Vad man sedan gör man alla kineser som får lungcancer och behöver vård, framgår dock inte.

Äntligen!

Jag har tvångsmässiga cancerrelaterade tankar.
Är övertygad om att min död kommer att bli
långsam och plågsam,
till följd av någon elakartad cancer
som behandling givetvis inte biter på.
Studerar därför nogsamt min kropp i jakt på
knölar, knutor, hudförändringar och pigmentfläckar.
Min paranoja sträcker sig dock längre än så.
Jag får för mig saker,
som att det är ohälsosamt att sova
om det inte är becksvart.
Betraktar de som inte har
persienner eller rullgardiner med skepsis.
Själv har jag det förstås mörkt i sovrummet,
men garderar mig också med en ögonmask.
Inga förlöpta slingor ljus ska minsann upptas
av mina ögon.
Till min oförställda glädje visar det sig nu
att mina hypokondriska teorier
fått bäring i verkligheten.
En ny undersökning från Harvard University
låter påvisa att man faktiskt kan få cancer
av att inte sova i totalt mörker.
Melatonin visar sig nämligen,
förutom att befrämja en djup sömn,
även motverka tumörtillväxt.
Äntligen har hypokondrikern i mig fått upprättelse!

Fascinerande - och helt obegripligt

Trots den relativt höga åldern finns hans behov av maktutövning och kontroll kvar även om den sexuella delen skulle spela en sekundär roll.

- Han vill ovillkorligen uppleva sig själv som i vidaste bemärkelse potent och den störningen har inte avtagit med åldern, säger rättspsykiater Adelheid Kastner om Josef Fritzl.

Hon rekommenderar i sin utredning att han efter avtjänat straff tas in på en rättspsykiatrisk klinik och får vård och behandling, eftersom risken för nya svåra brott består.

Ett fattigt liv

"Att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar,
det är att leva", sa Strindberg.
Jag har inte lyckats med något av detta idag,
betyder det att jag inte lever?
Det kan möjligen ligga något i det.
Jag har loggat band, skrivit manus,
intervjuat Henrik Johnsson på telefon,
mikrat en kikärtsgryta
och redigerat ett knäck.
Min dag kommer inte att innebära mycket mer än detta,
förutom ett matintag till ikväll och
ett inspelat avsnitt av Brothers & Sisters.
Alltså har jag inte gjort något av värde,
som att slåss med troll, befria någon i nöd eller döda en varulv
(varför måste de förresten dödas?).
Mitt liv känns rätt fattigt.

Yster ålderdom

Häromdagen var jag på 30-års kalas.
Omgiven av tatuerade sjöbusar, pinuppiga sjöflickor
och en annan sjöman med rund mössa,
kände jag mig vansinnigt gammal.
Gästerna och födelsdagsflickan själv
var så glada, spralliga och liksom ystra.
Ysterhet hör ungdomen till.
Jag känner mig aldrig yster längre.
Trött satt jag på en stol i köket
där musiken inte var lika ljudlig och
där jag kunde avnjuta den goda vegobuffén
i lugn och ro.
Numera är nämligen matintag viktigare än mingel.
Men så, dagen efter,
gick jag och Elias på promenad i solen utmed Årstaviken.
En äldre dam, en riktig tant,
halkade och drattade på ändan.
Jag vinglade försiktigt fram
och frågade om hon var ok.
Raskt och piggt ställde hon sig upp,
borstade av sig lite snö från knäna
och ondgjorde sig så över den farliga halkan.
- Det är ju inte klokt att det inte sandas ordentligt här,
gamla människor kan ju faktiskt ramla och bryta lårbenshalsen!
Vilken tur att man är så vältränad och vig som man är,
men alla stackars gamlingar,
det är inte lätt för dem att gå på promenad.
Jag kom mig inte för att säga någonting,
kände mig mest paff.
Men när vi gick vidare,
jag med min arm instucken under Elias,
för att inte ramla,
tänkte jag att det där med ålder verkar vara något relativt.

Malmö - det nya Stockholm

Jag är inte särskilt trendkänslig av mig.
Tvärtom, när jag upptäcker något i mitt tycke nytt,
har oftast en massa andra människor
redan upptäckt det där nya fenomenet.
Så nu när jag säger att Malmö är det nya Stockholm,
är det säkert old news.
Men jag upptäckte att det skrevs
om detta för några dagar sedan i Sydsvenskan,
alltså efter det att jag tänkt tanken.
Kontentan av det hela är att
allt fler lämnar Stockholm och dammar av Malmö,
som tidigare haft ett ganska dassigt rykte:
arbetarstad, fattigt, fult och trist.
Men en uppryckning har skett,
bron har förstås gjort sitt till,
och en massa inflyttade danskar.
Även malmöiterna känner av förändringens vindar
och har plötsligt börjat inse att de är rätt hippa
eller åtminstone bor i en rätt hipp stad:
Fullt av invandrare, konstnärer, affärsmänniskor, musiker,
unga och gamla i en salig blandning –
mitt i centrum.
För till skillnad från Stockholm,
där vi isolerar invandrarna i förorter som Tensta och Jordbro,
bor de i Malmö vägg i vägg med trendiga och rika människor.
Det blir en levande stadsbild
och en vibrerande känsla.
Efter att tillbringat några dagar i Malmö
kan jag verkligen förstå varför mormor i hela sitt liv längtade hem,
för det är verkligen en härlig stad.
Och det bästa av allt –
man går till fots från en del av city till den andra på typ 30 minuter.
Och det anses i Malmömått vara jättelångt!

Syokonsultation

Florist?
Teaterproducent?
Caféägare?
Jag känner mig som en högstadieelev på besök hos syon.
Mitt-i-livet-kris kallas det nog annars.
Vill sadla om, men vet inte till vad.
Så jag utnyttjar mina journalistiska kunskaper
och intervjuar alla jag träffar
om deras jobb,
fördelar och nackdelar,
hur lång utbildningen är
och om det är svårt att få ekonomin att gå ihop.
Flera yrken verkar tilltalande.
Igår korsförhörde jag en stackars fotvårdsterapeut
som masserade mina fötter och
smorde in dem med lavendelolja.
Fotvårdsterapeut är inte så tokigt.
Ett års heltidsstudier på Axelsons Gymnastiska Institut,
goda möjligheter att starta eget och fötter finns det ju gott om.
Dock är jag ingen vän av kroppsodörer
och det kan finnas många sådana i fötter,
som bekant.
Kanske spaterapeut vore ett bättre alternativ?
Då luktar ju allt så himla gott...
Å andra sidan skulle den där pling-plong-musiken ta död på mig.
Hmm.
Jag funderar vidare.
Återkommer i ämnet.