Patmos - fortfarande

Fortfarande kar i denna lilla o
in the middle of no where.
Har lart oss hitta,
vet var bankomat, apotek och
solnedgangsrestaurangen ligger.
Det kanns tryggt och fint.
Vill inte aka,
men Ikaria drar.
Alltid vidare,
vill inte missa nagot,
sa ar det ju.
Efter att ha varit inne pa resebyra Astoria
tre ganger och forsokt fa klarhet i huruvida
det gar en direktbat eller inte till Ikaria,
ar vi fortfarande inte klokare.
Ibland ar svaret nej, ibland kanske, ibland vet inte.
Trottsamt.
Men grekiskt.
Vi gor ett nytt forsok ikvall.

Grekland - fortfarande Patmos

Uppe med grektuppen
och vandrade nastan ensam
genom granderna och utmed hamnen.
Bara nagra gamla fiskargubbar var uppe
och tanten i bageriet.
Kopte olivbrod som fortfarande var varmt
och fotograferade som en galning.
Maste minnas varenda detalj.
Till frukost Elias suverana aggrora
med tomater och squasch och
yogi-te for kvinnor.
Satt pa altanen och tittade pa batarna.
Tog moppen till en av de narmaste stranderna
och badade, laste, solade.
Stuffade tomater och paprika, ostsaganaki och greksallad
till lunch nerskoljt av en Amstel.
Elias kanner sig lite hangig,
ont i halsen och matt,
sa han korde hem.
Jag ska tilbringa eftermiddagen pa en stol
under en palm
med en bok och en ol
pa bystranden med Johanneklostret som vittne.

Grekland - Patmos

Pluttigt, gulligt, mysigt.
Patmos tilltalar.
Jetsetfolk och munkar om vartannat.
Backpackers, slackers och par,
fa barnfamiljer, nastan inga alls.
Bor hos Suzanna,
hogt upp med utsikt over hamnen.
En lagenhet med kok, altan och a/c,
hur fint som helst.
Badat pa Lambi beach pa norra delen av on.
Atit en gudomlig flamberad halloumi.
Hyrt moppe och andats in dofter
av fikon och kryddor.
Promenerat genom hela byn
och ut pa andra sidan,
till den andra stranden
dar solen gar ner.
Om tiden nagon gang skulle sta still
hoppas jag den star still nu.

Grekland - Samos

Antligen. Som jag vantat. Men nu ar stunden kommen.
Semestern har borjat.
Pa Samos alldeles nara turkiska gransen.
Vackert, intagande och vardigt trots turism.
Bor i byn Pythagorio, nagra kilometer fran flygplatsen,
hos tant Eva pa Pension Sunshine.
Eva ar rar, jag skulle vilja adoptera henne
och ha henne som mormor.
Klappat mangder av katter, druckit Alfa, atit halloumi,
badat, slumrat i solstol pa stranden, last bok...
Samos ar fint, riktigt fint.
35 000 manniskor bor har, men on ar ganska stor och
befolkningen ar fordelad pa flera olika byar.
Imorgon aker vi med Flying Dolphin till Patmos,
pilgrimson.
Forvantningarna ar hoga.
Har lever munkar och jetsetfolk sida vid sida.
Det ska bli kul att uppleva.

Döden döden döden

Jag gillar den där historien om Astrid Lindgren
som varje dag ringde sin syster
och ropade "Döden döden döden!",
mest för att ha det där deppiga ur världen
så att de sedan kunde prata om annat.
Jag tänker mycket på döden nu.
Drabbades av häftig mammalängtan igår,
ville plötsligt promenera med henne
och titta i skyltfönster och prata om lite allt möjligt.
Det har börjat komma mer och mer,
att jag längtar efter den friska mamma,
inte den sjuka som tynade bort i en lägenhet i Skarpnäck.
Det sägs att det är en del av sorgeprocessen.
Att i början har man svårt att minnas något annat
än hur personen var i slutet av sitt liv,
alltså ofta sjuk och klen och förändrad,
men ju länge tiden går,
ju lättare blir det att minnas tiden innan,
tiden som var frisk och härlig och rolig.
Den 18 juni är det tre år sedan hon dog.
Sorgen är inte rask av sig,
den tar sin tid,
och ibland går den kräftgång
och man slungas tillbaka flera steg.

Gå och dricka samtidigt?

Jag vet att det skojas om det,
att inte kunna göra två saker samtidigt.
Men jag är verkligen skitdålig på det.
Usel, rent ut sagt.
Idag försökte jag mig på att dricka en ramlösa
samtidigt som jag gick,
hade bråttom och inte tid att stanna, nämligen.
Tog två klunkar och fick attackont i bröstet.
Blev i alla fall tvungen att stanna
och hosta och slå på mig själv
innan det släppte.
Nu är min fråga till er -
kan ni, handen på hjärtat, verkligen
dricka ur en flaska och samtidigt promenera raskt?