En djurhälsning...

Lånekatten Osis och Valdemar sover sött tillsammans...

Jagar varandra och brottas på dagen, men allt är glömt när det är dags att sova...


Närbild av Osis, fast med Valdemars tassar framför sig...

Närbild av Valdemar, fast med en av Osis tassar framför sig...

Osis långa ben och Valdemars randiga rygg...

Julbildsblogg

Av oklar anledning hamnar bilderna i fel ordning, annars var det tänkt som en bildsvit där det börjar med julgransklädning och slutar med vila i soffan där Valdemar tvättar Elias hår.


Men nu går vi baklänges istället. Roberts misse Osis som vi vaktar över julen, tycker det här med träd inomhus är en fantastiskt bra uppfinning.


Och julgransfotskartongen blir ju en alldeles utmärkt lekplats för Osis!


Helge övervakar Osis som slår på julgranskulorna.


- Glitter och kulor, allt är till mig, anser Osis.


Osis är bara fem månader, och livet går ut på lek. Och mera lek.


Valdemar är två och ett halvt, men tror att han är kattunge fortfarande. Så han är ungefär på samma menatala nivå som Osis.


Det är så spännande, så spännande det här med träd och ljus och grejer.


Katterna är hela tiden med och sticker nyfiket in sina nosar i granen.

Bara så ni vet kommer ovanstående fem-månaders kattunge som heter Osis att bo hos oss över jul medan husse är i Göteborg och förlustar sig.

Vi funderar nu på att ta entréavgift, för huset lär bli fullt av kattungelängtande besökare.

Jakten på glödlampan

Egentligen är det ganska vansinnigt.
Man köper en adventsljusstake
för ganska dyra pengar,
för att man är less på målade träljusstakar i glada färger.
Vad man inte tänker på i stundens hetta
är att man borde köpa på sig ett gäng glödlampor
samtidigt som man inhandlar ljusstaken.
Framförhållningen är som bortblåst.
Första julen går bra.
Det lyser vackert i fönstret
och man njuter av att för första gången i sitt liv
ha en stilren stake av metall och naturträ.
Hemslöjd, kallar man det visst.
Andra julen börjar det.
En glödlampa är paj,
men man gör ingen stor affär av det,
utan tar en rask promenad till lampaffären
bara för att mötas av stängda dörrar.
Lampaffären har konkat.
Men julen står ju för dörren
och man låter sig inte nedslås av sådana petitesser,
så man stegar istället vidare till Järnaffären som har allt.
Så sträcker man fram en ivrig hand
och viftar runt bland affärens alla adventsljusglödlampor
och inser till slut, uppgivet,
att det finns alla möjliga glödlampor
utom just dessa man är ute efter.
Men eftersom stan är full av hetsiga julklappsköpande människor,
så tänker man what the fuck,
vad är väl en glödlampa,
och så firar man jul med en lampa mindre.
Så kommer den tredje julen.
Nu har två glödlampor gått sönder
och nu vill man faktiskt ha nya.
Så man kommer på den briljanta idén
att googla efter tillverkaren av adventsljusstaken.
Man hittar den och lyckas även lokalisera
tre återförsäljare på Söder.
Så beger man sig åter ut på jakt
efter dessa sällsynta små glödlampor.
Men uppgiven och sur får man tomhänt loma hem,
för inte fanns lamporna hos återförsäljarna,
trots fagra internetlöften.
Då tar man telefonluren,
och ringer till tillverkaren Markslöjd i Mark
och avkräver besked.
Det visar sig att det inte finns en enda återförsäljare
på hela Söder som säljer just mina glödlampor.
Däremot en nära Karlaplan,
så adressen skrevs ner på en bit papper,
man tar tunnelbanan till Slussen,
byter sedan till röd linje mot Ropsten,
hoppar av vid Karlaplan och går i duggregn.
Sträcker så fram en 50-lapp och säger:
- Ge mig som många glödlampor jag kan få för 50 spänn, tack.
Nu är väskan full av dessa alldeles speciella glödlampor
och det känns nästan som om det vore narkotika.
Fast knark vore förmodligen lättare att få tag på.