Sten i glashus

Det är otroligt lätt att slänga sten i glashus.
Det gjorde jag i helgen.
Var motvillig gäst på ett bröllop
och ägnade en stor del av tiden
åt att titta på andra kvinnors magar.
Det var mycket fläsk för pengarna,
vill jag lova.
Illasittande klänningar och kjolar
framhävde både valkar och daller.
Ändå åts det i godan ro,
togs om både två och tre gånger av buffén,
och svartvinbärssorbeten nobbades inte,
ej heller vanilj- och hallonmoussetårtan.
Inte ens plockgodiset som kilovis stod
och drällde i stora skålar fick vara i fred
för de girigas knubbiga händer.
Kände mig väldigt duktig
som inte åt av sockret.
Men...
Imorse var jag och simmade på Eriksdalsbadet.
När jag skulle klä på mig stannade jag upp
framför spegeln och stirrade
på en fläbbig bulle.
Dessvärre visade det sig vara min fläbbiga bulle.
Tre veckor i Grekland med goda röror, oljeindränkta
sallader och en hel del öl och vin har satt sina spår.
Fastän jag nogsamt undvikit
både det vita brödet och all potatis.
Tji fick jag.
Undrar hur många som smygkollade
min mage på bröllopet?
Nu är det späkning med stort S som gäller.

Dags för time out?

Så var den över.
Semestern.
Varför går fyra lediga veckor
mycket fortare än fyra arbetsveckor?
Svisch, lät det, och så var det hela över.
Känner mig sur.
Räknar månaderna till nästa semester
och inser att det är typ åtta månader dit.
Amen, hallå?!
Åtta månader?
Hur ska jag stå ut?
OK, en weekend i Barcelona med
E, C & G blir det förmodligen i oktober
och kanske blir jag ledig någon dag runt jul,
men det räknas ju knappt.
Dessutom är jag sur för att ingen verkar
ha märkt att jag varit borta
en hel månad från jobbet.
Jag fick själv påpeka på morgonmötet
att jag ingenting vet om den senaste tidens
värdetransportrån och mord,
och att det därför vore mer lämpligt att sätta
mig på ett jobb som inte kräver sådana förkunskaper.
Och vad fick jag då i uppdrag?
Jo, att jaga kulturborgarrådet i Stockholm för en
debattartikel hon skrivit i Svenskan
och dessutom vaska fram en pratsam och insatt
kulturarbetare som lever på bidrag.
Amen, hallå, igen.
Det är juli!!!
Kulturborgarrådet befinner sig i Lidköping
(why?) och kulturarbetarna är spridda
runt om i Sverige.
Filmregissören Stefan Jarl är till exempel i Malmö.
Han ville annars gärna gläfsa på kulturborgarrådet,
men det gick ju liksom inte.
Så nu sitter jag här och hamrar på datorn.
Huvudvärk och siestatörstande (har ju sovit flera
timmar varje eftermiddag den senaste tiden)
och längtar till campingbeachen på min lilla ö i Grekland.
Ungefär vid den här tiden på eftermiddagen
brukar Mr Softy komma.
Mr Softy är en illröd liten lastbil som låter som glassbilen,
men som förutom glass också är fulltankad med öl.
Alla slänger på sig lite täckande kläder och
köper varsin påse full med öl som njutningsfullt
dricks sittande eller stående ute i havet.
Som sagt.
Åtta månader till nästa semester.
Får jag ta en time out?

Semester...

Det sista är packat.
Lapparna till kattvakterna är skrivna.
Kylskåpet är tömt
och jag har bytt lakanen i sängen.
Äntligen är det dags.
Tänk att man väntar så gruvligt länge
på denna stund, på semestern.
Känns som om elva månader om året
är en enda lång väntan
på att få komma iväg.
Glömma allt ansvar och tråk.
Bara klä sig i batikfärgade kjolar
och tunna tunikor.
Sandaler och snäckor om handleden.
Retsina och ouzo
på Sunset Beach.
Kavajen hänger längst in i garderoben,
jobbnycklarna i en låda.
Grekland, here I come, again!

Ny soffa

Jag har köpt en ny soffa.
Blev av nöd tvungen.
Två människor och två katter
som alla ska samsas samtidigt
blev för mycket.
Det slutade alltid med att jag och E
satt hoptryckta medan katterna
bredde ut sig.
Så nu står den här i vardagsrummet.
Stor och bred.
Och alla får plats.