Tja...

Är det där med nyår så mycket att orda om - egentligen?
Känns mest som en kommersiellt uppsjåsad dag
där vi ska skjuta miljöfarliga raketer
och dricka oss dumma.
Jag vet inte jag.

Fick ett sällsynt mail från far igår.
Han är inne på samma tankegångar:

I forgot the New Year is almost upon us.
I've never been sure why it's celebrated
as each day in the year
can be considered the beginning of a new year.

Exakt så.
It´s all in your head.
Man kan väl börja ett nytt år,
ett nytt liv,
ett nytt jag
när som jävla helst?

Varför vänta tills handlarna ger klartecken?

Hiss och diss

Maken och jag har börjat med
dagens hiss och diss.
Vi hissar det som varit bäst
och det som varit sämst
under våra respektive dagar.
Det är ett trevligt sätt att lära sig
nya saker om varandra.
Plötsligt vet jag nu att Elias ibland
tar en annan väg till t-banan
än den allra närmaste
"bara för att det är kul med ombyte".
Och han fick veta att jag känner mig
som en liten hjälplös flicka på gymmet
när PT:n Arash lyfter upp och ner mig
till olika maskiner för att jag inte når annars.
Man tror man känner varandra,
men det finns alltid mer att upptäcka.

Hur kan man inte älska katter?

Borås Borås...

Dubbelkopierad

Här sitter jag och redigerar.

Och där är jag, i monitorn.

Fastän jag jobbat med tv i en jäkla massa år,

tycker jag fortfarande att det är lite lustigt

att man liksom kan vara här och där,

samtidigt.

Men jag är rätt barnslig.

Har svårt att fatta att jorden är rund också.

Ångmaskinens dag

Väste som en skallerorm mot en ökenråtta

hela natten.

Drog i mig bricanyl och pulmicort

med extrem hjärtklappning som enda effekt.

Vaknade imorse och andades med

små, små andetag för att slippa

det otäcka vinande ljudet från bröstkorgen.

Ringde till slut vårdcentralen

där röda mattan slängdes ut framför mig.

Säger man det magiska ordet "astma"

får man nämligen direkt vip-behandling

och läkare och sjuksköterskor strömmar till

och man går förbi alla i kön.

Ventilatorn kopplades på,

bronkvidgande medicin som kortison och adrenalin

hälldes i och så började maskinen att stånka och pusta

och ljuv ånga kom ur dess mun.

Efter en halvtimmes inhalerande

kunde jag plötsligt andas igen.

Mår åter prima,

förutom att jag studsar runt som en påtänd pingisboll.

Ett överkomligt pris att betala.

Vantar till en 43-åring

Jag är inte så ordningssam

som jag får för mig att andra i min ålder är.

Jag tappar till exempel jämt bort vantar,

eller snarare en vante.

Har massor med omaka vantar i en påse i källaren.

Till min glädje hittade jag idag vantar med snöre i min storlek

(alltså inte i bebisstorlek som så brukar vara fallet).

Skäms inte ett skvatt,

även om min mor och i synnerhet mormor säkert

skulle haft synpunkter och muttrat något

om att bara barn behöver vantar med snören.

Å andra sidan bar de hatt varje dag efter 40,

hade handskar som matchade handväskan

(som definitivt inte hade bekväm axelrem)

och hade polerade skinnskor med klack.

Mina favoritplagg är munkjacka

och jeans.

Och t-shirts med tryck.

Och på fötterna har jag gympaskor.

Att jag behöver vantar med snöre

är kanske inte så konstigt.

Sista kvällen...

Lite gull med vännernas glada dotter Ida, snart två, innan det bär
iväg till USA och besök hos far. Behöver all styrka jag kan få
tills dess.

Haha!

Min bok har hamnat i ett skyltfönster i en butik nära Nytorget!

Det känns fint och jag är väldigt stolt.

Vill ha!

Just varit i en såå fin sommarstuga i Rimbo, bara dryga fem mil från
Stockholm. Tyst, vackert och alldeles, alldeles underbart vid sjön
Sparren. En sån vill jag ha!