Så här mitt i vintern, med snö i massor och alldeles för lång tid kvar till den livsbejakande delen av året, känns det lätt vemodigt. Ja, nästintill riktigt tokdystert, faktiskt.Alla säger att man ska skriva av sig. Visst. Köpte en fin och dyr ny dagbok lagom till årsskiftet och den står nu och dammar igen i sovrumsfönstret. Inte många ord har blivit nerskrivna.
Kanske fungerar en blogg bättre? Jag känner mig alltid lite efter mina vänner - var sist med att skaffa e-bank (vad var det för fel på gamla hederliga bankgirolappar som man satt och fyllde i hemma i lugn och ro och la på brevlådan på väg till jobbet?), sist med att börja boka resor på nätet (tycker fortfarande det går fortare att bara kliva in i en resebutik och prata med en försäljare), sist med att köpa böcker och skivor på nätet, sist med att upptäcka Blocket.se och är fortfarande tveksam till ebay....
Ja, ni hajjar. Inte först med det senaste, så att säga.
Men OK. Nu ska jag försöka vara lite flexibel.
Så hej och hallå, here goes: 39-årig kvinnlig journalist på stort medieföretag i Stockholm ger sig nu in i leken. Nyseparerad, nydöd mor, nydöd katt, nyförflyttad till en annan avdelning på företaget som jag avskyr hjärtligt, ny insikt om att barn hade ju varit kul, nyss insett att jag fyller 40 år i år och att det inte lär bli några barn...
Låter muntert, va? Nej. Förväntar mig inte att det blir någon rush till den här bloggen. Vill ni ha verbalt uppåttjack har ni kommit helt fel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar