Tänker mycket på en sak som rör min personlighet, eller läggning, om man så vill. Jag vill veta om det bara är jag, eller om andra beter sig likadant.
Det handlar om att fastna i saker, att bli hooked på än det ena, än det andra, i skov på något sätt.
Jag ska ge några exempel.
Sedan någon månad tillbaka är jag helt hooked på olika former av gruppträning: core, step up, power yoga, afrikansk dans, qi gong, hatha yoga... Jag går ibland på flera pass efter varandra, och på helgerna händer det att jag tränar först på förmiddagen och går tillbaka på eftermiddagen och tar ett annat pass. Helt knäppt, jag vet.
Men mer knäppt är att jag tills för en månad sedan avskydde allt vad gruppträning hette - då var jag ensamvargen som pumpade på gymmet och som simmade mina kilometrar i 50-meters bassängen. Alltid själv. Och alltid på klockslag som passade mig och inte som någon annan bestämt.
Andra saker - i somras kunde jag bara inte dricka något annat än rosévin. Rödvin smakade terpentin och öl blev jag mätt av. Så jag drack rosévin typ varje dag.
Lik förbaskat har jag haft enkom ölperioder där allt annat gick fetbort.
Men jag har också haft vitt vin och Seven Up-perioder, långa sådana. Var så hooked på det ett tag att jag drack det dunkvis på vardagkvällar. Jo, det är helt sant! (Fråga mig inte hur min kropp lyckades hantera dessa mängder alkohol.)
Så har jag haft perioder där jag blivit besatt av hedersmord. Det kan mina gamla vänner vittna om. Hur de än försökte få tyst på mig, kom jag alltid upprört in på hedersmord och vad jag ansåg att man borde göra med dessa ynkliga och fega män som mördar sina systrar, mammor och fruar i "hederns namn".
Så blev jag helt besatt av 11 september. Och tsunamin. Kunde inte ta in någon annan information är det som rörde just detta.
Numera är jag hooked på hälsa och friskvård. Prenumerar på i stort sett alla hälsotidningar och det enda jag läser är böcker om hälsokost, träning och blodgruppsdieter. Snöar in på små saker, som varför man inte bör äta böngroddar och alfalfagroddar och googlar i timmar tills jag hittar faktan jag söker (böngroddar kan sprida salmonella och alfalfagroddar innehåller ett giftigt ämne som heter canavanine som kan skada immunsystemet).
Minns ni för 100 år sedan när Tetris kom? Det gör jag, för då blev jag, så klart, helt jävla hooked. Så hooked att jag smög till jobbet på helgkvällarna för att ensam sitta i timmar och spela Tetris (det här var ju på den tiden när man inte hade hemdatorer). Fattar ni?! Jag satt frivilligt ensam på en öde abetsplats på lördagkvällarna för att spela ett spel!
Döm av min lycka när jag på en resa uppptäckte ett behändigt litet Gameboy som innehöll Tetris! Nu hade jag äntligen tillgång till Tetris dygnet runt och kunde inte somna på kvällarna innan jag spelat typ 20 ronder Tetris och jag knäckte mina egna rekord i parti och minut.
När jag tänker efter gäller här nästan allting i mitt liv - till och med kläder, smink, hur jag har håret, vad jag äter, vad jag ser på tv, vilken musik jag lyssnar på - jag blir hooked på ett par saker och under en tid är det bara, bara det som gäller - svarta kläder, kajal, havreknäckebröd, smoothisar, indiskt chai-te, Sex and The City och den andra nya HBO-serien Big Love, som E tankade ner från nätet och som vi sedan sträcksåg i typ en vecka...
Är det här normalt eller har jag bara någon sorts bokstavskombination? Känner mig inte så dampig, men kanske har en släng av det. Eller?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hej
Kul att Du tittad in på min blogg. Här på landet har vi en i det närmaste pervers benägenhet att inför nya bekantskaper genast utröna vilka kopplingar vi kan ha via bekanta o / eller släkt. (Sånt kan vi syssla med en hel kväll!) Så nu måste jag göra det också. Om Du nu bor i SThlm o har skrivande som yrke så tänker jag att Du måste känna min äldste son som också bor i Sthlm och skriver, ja, eller nåt sånt. Om Du vill kolla så kan Du gå in på min blogg kategori allmännt och scrolla ner till 29 december 2005. Där presenteras han och en del av hans arbetskamrater / umgänge i huvudstaden. Du bloggar ju anonymt och kan naturligtvis inte röja Din identitet, nej detta är nog något lantligt tvångsmässigt som vi måste hålla på med i alla fall.
Annars kan Du ju kolla på mitt bidrag till skrivarcirkeln. Jag har precis publicerat det! Fast det är inte så snällt som det borde vara tror jag.
koukla mou, för mig låter det som om att du är på väg till skrivarvägen ;-) alltså på väg att skriva något stort, något du inte gjort tidigare, något som kanske heter bok? vej ej exakt, men något stort är det...
Simela, sötnos...!
:-)
Inga - jag tittar på bilderna och läser namnen på din blogg, men dessvärre säger de mig lite... Journalistvärlden är en göl, men man kan tydligen förbli anonym även i en sådan...
Jag är glad för det. Det lugnar mig att Du inte har några som helst personliga relationer till min äldste son som befinner sig i samma stad o samma bransch. Det betyder att jag kan fortsätta att vara precis lika töntig och elak som förut på bloggen utan att skämma ut honom! Morsor kan ju bli så pinsamma för de stackars ättlingarna. Och det vill jag ju inte.
Nu när vi äntligen klarat av våra relationer så till Ditt blogginlägg.
Ja, som expert på olika typer av diagnoser så skulle jag nog vilja flagga lite för något åt autisthållet med tanke på den här fixering-light som finns med: något med DAMP kanske eller Asperger. Med Asperger så brukar också följa en konungslig känsla av att vara absolut outstanding bäst i hela världen och totalkunnig i allt, helt överlägsen. Därför upplever Aspergare ofta skolan som ett onödigt avbräck i livet. Varför kasta bort tid på att lära sig något när man redan är fullärd? Eller med mer fumlighet och drumlighet och okoncentration kanske DAMP? En släng?
Knepigt. Jag tycker att det låter som ett typiskt "stress-beteende" - dvs när du har något annat mera verkligt problem som du BordE fokusera på - så går hela din energi istället till en eller annan fixering för att kunna sticka huvudet djupare i sanden.
Kan det stämma?
Autist?
Damp?
Asperger?
Tja...
En av mina bästa killkompisar brukar säga till mig "Du, vi grabbar emellan..." eller "Vet du att du är min bästa killkompis...?!"
Han gör det med ett leende men menar att jag tänker som en man och beter mig som en man (jag håller kanske inte med direkt) - men... en sak är ju att jag har lätt att fastna i olika saker och grotta ner mig. Och det finns ju de som påstår att det just är ett manligt beteende.
Men män kanske har damp? Asperger? Autist?
*Haha*
Ja, absolut. Det är många gånger fler manliga individer som har det än kvinnliga åtminstone. De räknas i de här sammanhangen som det svagare könet. Så på en skala är de säkert mer åt det hållet. Märks också i deras brist på simultankapacitet; kan inte skaka mattor och tala samtidigt vilket gäller en mig närstående, säger inte vem.
Just det, Inga.
Håller med helt och hållet.
Skicka en kommentar