Hon har allt - och lite till

Jag kan inte hjälpa det, men jag faller handlöst.
För hon är häftig.
Och modig.
Och rapp i käften.
Och går mot strömmen.
Och är påläst.
Och har fyndig, torr humor.
Och säger hela tiden saker som jag önskar kom lika
naturligt ur min mun.
Jag talar om Amelia Adamo.
Ni som följt min blogg vet att hon och jag träffats
förut och då skrämde hon skiten ur mig,
för att uttrycka mig på fulsvenska.
Men jag kan inte låta bli.
Jag tjuvkikar i hennes tidningar, följer henne noga i
panelen i SVT:s morgonsoffa på fredagar
och spetsar öronen varje gång
jag hör henne bli intervjuad.
För hon har verkligen Det.
Och jag blir så avundsjuk.
Hon är klockren.
Och självsäker - men ändå ödmjuk - och mänsklig.
Blandar snärtiga svar med skratt.
Liar ner männen hon möter i diskussioner.
Och hon gör det med elegans och grace.
Dessutom är människan snygg, helt oväsentligt, naturligtvis.
Men det är så typiskt.
Hon har allt.
Och lite till.
Så vill jag också åldras.