Fördomarna kom på skam

Var på fin fest igår. Mycket politiker, folk med pengar och lokala kändisar.

Stod i baren när O knackade mig på axeln och sa: "Kolla, kolla!" och pekade på en rekordtjock guldlänk som plötsligt tagit plats runt hans nacke. Han flinade och pekade på killen han lånat länken av.

Det var en ganska kort kille runt de 30, lite satt, rakat huvud, vita fräscha byxor och en v-ringad tröja med marint motiv som såg exklusiv ut. Han sträckte fram handen och hejade. Han såg utländsk ut med sina mörka drag och vackra bruna ögon, men pratade felfri svenska med bred norrländsk dialekt.

"Vill du hålla?" sa han och droppade kedjan i min hand, som nästan åkte i backen av tyngden. "Väger 4 hekto," sa han stolt. Jag misstrodde honom inte. Det var i sanning den största makalösa guldkedja jag någonsin sett och det sa jag till honom. Då log han glatt och kavlade upp tröjärmen och visade ett brett, platt armband där diamanter varvades med guld. Ett armand som skulle få självaste Elisabeth Taylor att drabbas av ha-begär. "490 diamanter", sa han. "Herre Gud", sa jag.

Vi började prata. Han var enormt trevlig och smyckena till trots inte alls brackig och jobbig. Men ju mer vi pratade, ju mer journalist blev jag. Kunde inte sluta ställa frågor, för han kom med information som fick mina fördomar att komma på skam.

Han berättade att han var zigenare."Jag säger som det är, så jag kallar oss inte romer", sa han. Och han sålde givetvis begagnade bilar. Och han älskade guld och juveler. Och han var givetvis gift med en zigenare. Så långt stämde fördomarna.

Men han heter Tobias. Och hans fyra syskon heter andra svenska namn. ("Men jag är alltså svensk zigenare, därför har vi svenska namn.")

Tobias bor med sin fru i en 300 kvadratmeter stor enplansvilla i en gräddhylleförort till Uppsala. Enplansvillan var en eftergift till släkten, själv hade han väl egentligen föredragit en tre-plans. Men enligt den zigenska traditionen får inte kvinnor finnas i en våning ovanför män, badrum måste ligga nedför sovrum etc, så för att komma undan problemet, bestämde han sig helt enkelt för att bygga ett platt hus.

Det var dock också den enda eftergiften han gjort. Hans fru, som är finsk zigenare, ville från början bära lång, svart kjol, men det satte han stopp för, eftersom han tyckte sådant där var omodernt. Han hade hoppat av skolan när han gick i sjunde klass, och det hade alla hans syskon också gjort. Men han ville att hans barn skulle gå på universitetet och "bli något".

En blond svensk kvinna bröt sig in i vårt samtal när hon hörde att han pratade om barn. Hon är förskollärare och jobbar i det fina området där hans barn går i skola. Hon hade dock missat delen om att han var zigenare, så jag fyllde i den luckan. Hennes mun öppnades på vid gavel och stängdes inte. Jag vet exakt vad hon tänkte. För det var precis vad jag, skam å säga, också tänkte. Men även hon drogs med av hans charm och norrländska."Tänk att zigenare kan vara som du", sa hon till slut. "Jag jobbar på det", sa han lugnt och satte på sig sin guldlänk igen.