Hur får man dagarna att hänga ihop, bilda veckor, månader och så småningom år – och ett helt liv...? Hur skapar man meningsfullhet som ger förståelse för varför man finns här, för varför man egentligen lever?Lösryckta dagar med jobb, matintag, tv-tittning och en stunds kvällsläsning innan man somnar känns ofullständiga utan en röd tråd som binder ihop varje dag till ett halsband av dagar, som bildar ett sammanhang och skapar en mening just för att de blir en helhet...
Om en dag kan tas loss från kedjan och det bildas ett hålrum utan att det märks, måste något fattas i ens liv. Jag hävdar att dagarna ska hänga ihop, flätas in i varandra, så att det inte går att lossa på en enda dag utan att hela kedjan brister och faller sönder. Varje dag borde vara värdefull och betydelsefull, inget man slänga bort hur som helst.
Men många människor lever sina liv just så – dagarna är mer eller mindre likadana. Söndag den 18 juni är i princip likadan som tisdag 24 oktober. Så fortsätter man att låta dagarna obemärkt glida förbi, går till sitt jobb, fikar med sina kollegor, går hem, tränar, pratar i telefon, läser och släcker lampan...

Nästa morgon tänder man lampan, och gör om samma procedur man gjorde igår, och dagen dessförinnan. Vips, har ett helt liv passerat och sedan ligger man där med näsan i vädret och får en trist runa i Dagens Nyheter med rubriken ”Pionjär inom djurinsemination”, ”Musikintresserad kemilärare”, ”Brinnande intresse för tal- och hörselvård” eller ”Latinstudent och sjuksköterska”...
Var och en får bli salig på sin tro, men skaffa för guds skull en tro! Fyll livet med något, vad som helst, men hitta något som får just dig att ticka, att nyfiket vilja leva en dag till, att känna pirr i magen, att få en lust till livet, helt enkelt.
Många väljer förstås barn och familj, helt naturligt, eftersom vi ju är biologiska varelser, men alla vill eller kan inte.
Då får man välja något annat – ett karriärbyte kanske? Skippa jobbet som förskollärare, sälj bostadsrätten, stick till Bali och öppna en strandpub...
Eller skaffa en ball utbildning som kan ge dig ett häftigt jobb som du bara drömt om i smyg.
Eller skilj dig.
Eller våga titta dig omkring efter en vacker man eller kvinna som du kan skratta tillsammans med.
Eller skaffa en husvagn och åk land och rike runt och upptäck Sveriges alla egendomligheter och fantasieggande små byar, naturreservat och fornlämningar...
Eller öppna ett hunddagis. Tillverka smycken och sälj på marknader.
Läs Selma Lagerlöfs samlade verk...
Så vitt vi vet har vi bara fått ett liv, ett enda, och vi vet inte hur många dagar var och en av oss har blivit tilldelade, så bäst att ta hand om dem ordentligt.
Carpe diem.
Men... inte bara det:
Den romerske poeten Horatius skrev: "Carpe diem quam minimum credula postero". Fånga dagen, lita ej på morgondagen...
4 kommentarer:
Jag tycker nästan att förverkliga dig själv-stressen börjar bli mycket mer skrämmande än tanken på att leva ett svensson-liv, även om jag förstår hur du menar.
Mmmm, fattar vad du menar också...
Det gäller att skaffa någon sorts balans mellan allt, tror jag...
Just nu känner jag att krav-måsten-förpliktelser har tagit över. Glädjen-kravlöshet-överraskningar finns nästan inte.
Det är inte bra.
Tänk om jag dör nu?
Innan jag skrattat klart?!
Hej.
Hittade din blogg i dag. Den är bra, du skriver bra. Tack.
Inget mer konkret än så än. Ber att få återkomma.
Andreas
Tack Andreas, vad kul!
Ska minsann kika på din blogg också...
Återkom gärna!
Skicka en kommentar