Det blev så där som i gamla svart/vita filmer - dragspelsmusik, klädd midsommarstång som kom bärandes av barn genom skogen, lekfulla katter som hoppade omkring bland blommorna, sill&snaps, sång&tal...
Och en förvirrad fransman som inte förstod varför vi sjöng om grodor ("Why do you sing about frogs, in France we just eat them, you know...") och varför i fridens namn man i fornstora dagar kopulerade under den där gräsklädda fallossymbolen ("But why?")...
Och så, en liten tår i ögat till minne av han som inte var närvarande, för andra sommaren.
Sammantaget - min midsommar blev god. Med mycket skratt, lite melankoli och en stor portion gemenskap.
Utan fylla, slagsmål, gap&skrik.
Sådant där som jag läser om i tidningen idag - polisen har haft fullt upp: Folk har misskött sig, barn har farit illa, kvinnor har blivit slagna, män har kört rattfulla...
Sverige, Sverige, fosterland...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar