Krusenbergs skräck - ville så väl, men det blev så fel...

Intentionen är alltid god. Jo, det är faktiskt så.Till och med Hagamannens, Hitlers och Pol Pots intentioner var i grunden rätt goda. Men resultatet blev... ja, katastrof. Hagamannen ville skapa frid i själen genom att slåss mot mentala demoner, Hitler ville bygga fina vägar och skapa en god ekonomi, Pol Pot ville säkert sitt folk väl också. Egentligen.

Problemet uppstår när man inte tänker längre än näsan räcker. Eller nosen, som i det fall jag tänker berätta om. Ens intentioner får nämligen alltid konsekvenser som man måste räkna med och ta ansvar för. Strategin bör kanske i vissa fall vara att ändra sin intention så att konsekvensen blir något gott och positivt, något berikande.

Nu till historien om Bengt, en ursnygg kattman i sina bästa år. Fem år gammal, av rasen Bengal. Fint ska det vara, och elva (11!) kilo tung. En massiv katt, med andra ord.

Först bodde han fyra och ett halvt år hos S och O i deras hus i naturreservatet Krusenberg utanför Uppsala. På bengalers vis är han dock dominant och såg till att ha ett stort och pampigt revir. Med tiden blev han därför med fog kallad Krusenbergs skräck...

Annars är han en älskvärd katt och underbar mot dem han gillar och som föder honom. Han sover i sängar hos sina ägare, sitter i knät och är allmänt social och trevlig. Problem uppstod därför inte förrän S och O flyttade till lägenhet i stan. Bengt tolerade alls icke instängdhet utan fick flytta ut till trevligt äldre par på landet.

Men Bengt ansåg inte att nya ägarnas hus och tomt räckte som sitt revir, utan beslöt att utvidga territoriet, trots att han var the new boy in town. Helt sonika gick han in i andra människors hus, jagade ut deras katter, vilket resulterade i enorma kattslagsmål... När husägarna försökte mota ut Bengt fräste han och gick till anfall. En granne fick föras till sjukhus efter ett allvarligt hugg i handen...

De senaste dagarna har nu Bengts nya ägare med böjda huvuden och blossande kinder fått hämta hem sin katt från tre olika grannfamiljer efter slagsmål inne i grannarnas hus. Häromdagen kom den bitna, omplåstrade grannen och var upprörd över att Bengt, återigen, tagit sig in i källaren och spöat upp hans katt...

Det är här jag hävdar att Bengt tänker fel.
Intentionen att utvidga reviret får ju konsekvenser av allvarlig art, även för honom själv.
Nu får Bengt av förklarliga skäl inte bo kvar, utan deporteras till Halmstad.

För all del, det är inte det sämsta att bli havskatt, men nu börjar eländet om någon annanstans.
Misstänker nämligen att Bengt, likt Hagamannen, Hitler och Pol Pot, inte hajar att man måste tänka efter före...

ps. Just i detta ögonblick fick jag ett samtal från S som satt i bilen och precis hämtat Bengt för transport till Halland. Bengt vrålade högljutt och skrek upprört i bakgrunden som en torterad fånge, S lät stressad och lätt svettig och O röt irriterat bakom ratten... Första stopp på vägen - hos veterinären för att hämta ut Stesolid.

Bengt, Bengt...