Kvinnor och handväskor...

Jag har någon slags fetischism
för handväskor.
Enlig nationalencyklopedin betyder fetisch
att föremål representerar eller
anses inneha en magisk-religiös kraft eller makt.
Det är så jag känner för handväskor.
Varje gång jag känner mig låg,
köper jag en ny handväska.
Är jag glad,
firar jag även det med en ny handväska.
Så blir jag speedad och hög
när jag flyttar över grejorna
från gamla väskan till nya,
och är alltid övertygad om att just denna nya handväska
is the one and ultimate bag.
Men min kärlek är övergående och flyktig,
ibland tar det bara någon dag eller två,
innan jag känner leda och uppgivenhet.
Det kan vara en innerficka som är lite för liten,
eller en ytterficka som har ett konstigt blixtlås
som inte var så lättöppnad som jag trodde,
eller ett mobilfack som är snäppet för tight,
så man får pilla och kämpa med att få upp mobilen
vilket resulterar att personen i andra änden
hinner lägga på luren.
Ofta är det storleken det är fel på.
Min senaste väska är av modell mindre,
för jag tycker det är tungt att dra omkring på saker,
så min tes var att om jag köper en liten handväska,
kan jag omöjligen ha för mycket saker i den.
Följden blev istället att jag trycker ner så mycket
som bara går
och bär resten av sakerna i händerna
och i fickorna.
Å andra sidan,
har jag en för stor handväska
som rymmer allt,
fyller jag den också,
är beredd på allt från snöstorm
till fest och utgång
för då har jag allt från mössor, halsdukar, vantar
till smink, parfym och kam med mig.
Nu har det gått så långt att jag i smyg flyttar ner handväskor
i källaren för att inte E ska se hur många jag har.
Vissa gömmor flaskor,
andra gömmer handväskor...

I nationalencyklopedin om fetischism står det också: Resultatet blir att man blandar ihop abstraktionerna och deras konkretiseringar, vilket skapar osäkerhet kring förhållandet mellan människans kontroll av föremålen och föremålens kontroll av människan.