Jag är drottningen av dagdrömmar
och tror jag ärvt förmågan av min mor.
När jag var liten kunde jag ibland se hur
hennes läppar rörde sig,
som om hon pratade för sig själv.
När jag näbbigt frågade varför,
blev hon sur och vägrade svara.
Så vände hon bort huvudet och
fick den där beslöjade blicken igen,
den som antydde att hon inte var här,
utan där någonstans.
Numera har jag kommit på mig själv
med samma beteende.
Jag pratar tyst för mig själv
när jag tror att ingen ser och
befinner mig någon annanstans,
i min egen privata teater befolkad
av mina egna utvalda statister.
Så fort jag är ledsen, uttråkad, frustrerad,
trött eller av ingen anleding alls,
slår jag på dagdrömmarfunktionen och sticker.
Följden blir att jag missar vad folk säger,
busshållplatser och telefonsignaler.
Det här senaste dygnet börjar slå rekord.
Jag är mer borta än här,
känns det som.
Dagdrömmer om än det ena,
än det andra;
om bättre världar,
om roligare liv,
om frihet och sol.
Kvicknar till med jämna mellanrum
och blir tröstlöst ledsen av att upptäcka
att jag är kvar på exakt samma plats,
och att inget, säger inget, har hänt.
5 kommentarer:
Underbart underbart att drömma och flyta bort likt meditation. Att ha förmågan att skilja på fantasi, minnen och verklighet. Och att ha tillgång till sina minnen, tankar och känslor men kunna lägga dem åt sidan eller helt enkelt gömma dem i hjärtat. Du sätter även dina tankar på pränt.
Se vissa vanor och drag från sina föräldrar hos sig själv kan säkert flertalet komma på sig göra. /M
Jag älskar det! Jag har kommit på att jag nog levt på insidan av huvudet under hela min uppväxt för jag har otroligt lite minnen från min barndom. Jag flydde till insidan istället. Jag gör det fortfarande, precis som du. Jag tycker det är underbart. Ibland önskar jag att jag hade kunnat leva där alltid :)
Säg upp, sälj, ta med gubben och flytta snart!
M -förmåga att skilja på fantasi och verklighet har jag väl. Men ibland vill man liksom bara leva i fantasin... Typ.
Rasande - Jag har inte heller lika många detaljerade minnen från min barndom som många andra verkar ha. Vissa saker sticker ut, men mycket är som ett vitt töcken. Och när jag tänker efter bodde jag väldigt mycket i insidan av mitt huvud också. Så det kanske är pga det?
Stormstereo - Vill vill vill men feg feg feg.
Du som är Unni Drougge fan.. Tänkte bara uppmärksamma dig på en sak:
När Jan Guillou uttalade sig och sa att han inte trodde på någon misshandel fick han utstå massiv kritik. Vad visste han om det? Var han på plats så att säga? Och framför allt var ju detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln som enligt Unni själv var den allra värsta och lämnade efter sig de värsta skadorna.
18. mars skriver Unni på sin blogg angående Katerina Janouchs misshandel av sin man: ”I fallet Katerina kan jag bara säga att de eventuella skador hon tillfogade sin man inte går att jämföra med skadorna jag fick av N:s upprepade övergrepp (som f ö är dokumenterade i olika rättsintyg och journaler).”
Och nu frågar jag: vad vet hon om det? Var hon på plats så att säga? Framför är detta uttalande löjligt med tanke på den psykiska misshandeln.
Unni gör alltså en regelrätt Jan Guillou. Hon uttalar sig om saker som hon rimligtvis inte har en aning om eftersom hon inte kan veta vad som händer hemma hos folk när hon inte har varit där och inte har kunnat lyssna på vad som sades.
Men ingen kritiserar Unni för detta. Är detta för att Unni är en kvinna – månne?
Skicka en kommentar