Jag blir även sentimental och nostalgiklok
i slutet på året och tänker saker som följande:
Vänner gör livet lite mer uthärdligt.
En smula lättare att leva.
En orsak att le, ja, till och med skratta.
När det känns som mest grått, slaskigt och hopplöst
finns de plötsligt där
som en påminnelse
om att det finns mer i livet än skit och elände.
Och varje gång förundras jag över
att de orkar,
att just jag haft en sådan tur,
att jag faktiskt inte är ensam.
Och lika förundrad blir jag
över att de påpekar samma sak tillbaka.
Och så känner jag att cirkeln sluts,
att livet knackar på axeln
och viskar i ens öra:
"Du, det är det här som gör att vi alla
orkar stå ut,
som gör att vi kämpar
och gråter och lipar,
men någonstans ändå vet
att det kommer att fixa sig.
För det finns folk omkring dig,
som axel mot axel
står pall tillsammans med just dig."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
2008 kommer att bli grejtans! jag lovar! Kollade dig i min kinesiska kalender. Du är häst.
Hepp.
Ska det vara så svårt för jordens människor att leva i fred när till och med en häst och en råtta kan stötta och trösta varandra?
Ha en mysig kväll och ett år i samspel och glädje!
fint! och så sant i de flesta fall. du är en sån vän! kram
En häst?! En häst! Ett kungarike för en häst!!! Framåt, Pålle! *skrapar med hoven*
Gott nytt år på er alla! Ses på andra sidan.
Skicka en kommentar