Har kommit på att jag är en
"jag ska bara"-typ.
Idag när jag var ledig från jobbet,
eftersom jag hade helgtjänstgöring,
kom detta till uttryck.
Efter att jag vinkat av E imorse sa jag till mig själv:
"Jag ska bara bädda, plocka in i diskmaskinen,
vattna blommorna, slänga in ett lass i tvättmaskinen,
stuva in alla grejer jag köpt i Indien i lådor
och garderober, maila en Viktig Person,
betala en Viktig Räkning via E-banken,
skriva en att-göra-på-stan-lista
och gå och träna. Sedan får jag vila,
och njuta av min lediga dag."
I min fantasi tar ovanstående nämligen inte
mer än någon timme.
Verkligheten är självklart en annan.
Fick springa i panik till gymmet
och galoppera in i spinningsalen
medan uppvärmningen pågick.
Efter passet hade jag bestämt mig för att
fixa det där som stod på att-göra-på-stan-listan.
Det var "bara" en 7-8 stopp så det borde vara
snabbt avklarat.
Nu kom jag nyss hem,
fullastad med påsar, sönderstressad med snor
rinnande i näsan av kylan,
och inser att klockan är 16.
Nyss var hon ju tolv!
Det utlöste ännu mera stress,
för jag måste ju hinna njuta av resterna av min
lediga dag innan dagen är förbi.
Måste snabbt ner i varv
innan jag kan försjunka i min braiga bok
"Tillsammans är man mindre ensam".
Så jag bestämde att jag bara ska läsa min mail
och blogga först.
Sedan får jag koppla av.
På pin kiv har jag nu trotsat alkoholförbudet som nyss infördes
och som skulle varat till julafton.
Halsar på en öl
och funderar på hur en avprogrammering av
"Jag ska bara" skulle gå till.
Eller är det helt enkelt lättare
att supa skallen i bitar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
om det är till någon tröst:
när jag säger "jag ska bara" så innebär det att jag gör absolut ingenting medan du uträttar mer än normala människor gör under en livstid. Eller i alla fall en arbetsvecka.
hahaha, nu såg jag! "via e-banken" - va mordäng du är!
Fråga? Har du det maskformiga bihanget kvar?
Blindtarmsoperationer verkar ha en avprogrammerande effekt.Fast det kanske är lite drastiskt, supa skallen i bitar är lättare och roligare.
Be Udda om en korkek! Det verkar vara det enda vettiga.
Torgnysdotter - jo, det blir ju en del gjort, visst är det så. Men till vilken nytta, ejenkligen, som pöbeln säger...?
Udda - jag har bihanget kvar. Det är nog sant, en släng av blindtarmsinflammation eller någon annan sängliggande sjukdom kanske är det som måste till för att jag ska inta sängläge. Och förbli där.
My - ja, en korkek vore fint. Och under den - en rejäl fylla...
Jag är nog mer som torgnysdotter där... alldeles för bra på svepskäl kamouflerade under ord som dessa... ska bara... och så blir ingenting gjort. Borde och måste är tråkiga ord.
Skicka en kommentar