Vi firade alternativ jul igår.
Ja, det heter faktiskt så.
Det är alltså när man inte firar
med familj och övrig släkt
utan med vänner som man valt själv.
Det var jättetrevligt och fyllde ett tomrum.
Vissa har ingen familj att fira med,
andra har förvisso, men vill inte fira med den,
vissa firade en stund med släkten
men efter några timmar och ett antal glas sliskig glögg
kändes det mest påfrestande.
Vi blev 12 personer som inte sjöng fåniga julsånger,
som inte dansande kring någon gran,
som inte drack glögg,
utan som blandade drinkar och hinkade vin
och umgicks.
Enkelt. Mysigt. Prestigelöst.
Likförbannat kallas det alternativt.
Alternativt av dem som på fullaste allvar
menar att kärnfamiljen fortfarande är
det enda rätta,
som menar att singlar är patetiska,
och att folk som väljer vänner före familj
är suspekta.
Säger man dessutom nej till hetsen, stressen, ruschen
kring jul och vägrar delta i den allmänna paniken
och vägrar klistra på sig ett falskt, ansträngt leende
och vägrar låtsas vara så förbannat glad,
då är man klart avvikande.
Men det sjuka är att vi är många, inte bara ett fåtal,
som av olika anledningar är sorgsna kring jul,
som inte kan konsumera oss glada,
som inte vill det heller,
som bara vill vara med dem vi gillar,
få dela våra tankar med dem,
och tillsammans ta några djupa andetag
så att vi orkar stå ut ett långt år till.
Det kallar inte jag alternativt.
Det kallar jag normalt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
"Alternativt av dem som på fullaste allvar menar att kärnfamiljen fortfarande är det enda rätta,som menar att singlar är patetiska,
och att folk som väljer vänner före familj är suspekta."
Finns sådana människor idag?! Jag tror inte jag känner en käft som firar likadant som någon annan. Tackolov.
Vad kul att det var trevligt och ledsen att vi inte kunde komma. Eller kunde och kunde...
Tyngdlagen gjorde sitt helt enkelt.
Det som utlöste min ilska var en artikel i DN som tog upp just detta. Intervju med en tragisk singelsnubbe som hellre arbetade på julafton än var ensam och med folklivsforskaren Åke Daun som menade att det var så sorgligt med singlar som sitter ensamma med en grogg på julafton. Hela artikeln andades en hyllning till kärnfamiljen och inget nämndes om att vissa faktiskt inte gillar sin släkt/inte har någon/faktiskt gillar att vara ensamma/har en jävla massa vänner som är mycket bättre än en ärv släkt.
Vi får ses nu i mellandagarna istället, babe. Ha det gott!
Läste också den artikeln med förskräckelse. Syftet var säkert att väcka någon sorts extra tacksamhet hos de som redan har. Men istället blev det en råsop till singlarna, som plötsligt fick klart för sig att de var tragiska. Ett förbannat otyg det där med det årliga tjatet om ensamhet i jultid. Vore lite fräshare med ett reportage om alla som tvångsträffas i istället och inget hellre önskar än att få vara ifred.
Michanek - jamenellerhur?! Tror det är betydligt fler som lider av tvånget att träffa en massa släktingar och måste köra hundratals mil hit och dit för att alla ska känna sig nöjda än de som faktiskt umgås med sig själva, som myser i soffan, äter en massa god mat, läser böcker och somnar leende i sin säng, som har gott om plats att bre ut sig på eftersom man är just ensam.
Och jag valde stolt att jobba istället för att vara hemma hos min svågers föräldrar där alla med få undantag är smyg- eller osmygrasister och allmänt annorlunda än jag. Oh julefrid!
Stormstereo - låter som vettigt att jobba istället för att umgås med rassar. Som sagt, bättre att få välja själv vad man ska göra än att tvingas till något mot sin vilja.
Ja denna ständiga debatt om julen kan inte "folk" få göra som folk vill.Jag är gärna med på singel jul nästa julfan. Om jag så är gift och har sju barn då.Får jag får jag?
Julen var sådär. Är nog inte tillräckligt... vad man nu behöver vara... för att inte åka hem och fira den med föräldrarna som vanligt dock... nyår däremot kommer jag antagligen inte fira alls typ. Men god fortsättning på dig! :)
Udda - söta vännen, du är så välkommen nästa jul, till denna skara av halta och lytta, men fina och glada.
Annchen - god fortsättning ändå... Och våga vägra nyår. Det är inte tragiskt att inte fira. Jag är så less på denna ensamhetsdebatt som uppkommer varje år vid den här tidpunkten. Tror många inte fattar tjusningen med att vara självvalt ensam hellre än att vara påtvingat tvåsamhet.
Skicka en kommentar