Väderfenomen

Tretton grader varmt och jackor, mössor, halsdukar

åker av i ett rasande tempo.
Bara armar, vita ben under korta kjolar

och hår som blåser i vårvinden.
Jag däremot – fullt påklädd, i tredubbla lager:
Långärmad tröja, munkis fodrad med fleece

och fodrad jacka på det.
Och scarf – och vantar.
Ärligt talat, är det bara jag som fryser?
Solen är mysig, helt underbar faktiskt,

och jag är lycklig att den kom tillbaka i år också.
Men det är inte samma sak som att det är varmt på riktigt.
Minsta skugga och jag ser nog hur ni barärmade också får gåshud!
Det är något med folk som bor på kalla platser.
San Franciscoborna lär vara likadana som svenskar.
San Francisco är nämligen också en plats

som inte blir särskilt varm.
Det blåser, det regnar och temperaturen

når sällan över 20-22 grader,
så när värmen vid sällsynta tillfällen slår till

blir invånarna som galna.
Jag har själv upplevt det.
När Elias och jag tillbringade de första dagarna av april där

var det kyligt och jag hade ylletröja under jackan.
Och vantarna var på.
När vi kom tillbaka efter två veckor

var det plötsligt 28-30 grader
och staden stod still.
Alla låg på gräset i parkerna

eller satt lättklädda på uteserveringarna.
Flipflops och shorts var vanligt förekommande.
Men som sagt, det var högsommarvärme.
Inte 13 grader.
Det är en himla skillnad.
Brr.