Håll Sverige rent!

Hemma igen från äventyret i väst.
Känns lite sorgligt att det är över,
för nu kan jag inte längre se fram emot det.
Å andra sidan har vi haft det fantastiskt bra,
så minnena kan jag leva länge på.
När jag kom till jobbet i onsdags,
dagen efter att vi landat på Arlanda,
kom en kollega fram till mig och sa
att han följt resan på min blogg.
- Men hur visste du att jag har en blogg,
sa jag, och kände mig lite kallsvettig,
för numera bloggar jag ju offentligt.
- Jag googlade efter något och så hamnade jag på din blogg,
så nu har jag läst alla dina inlägg från början, sa han glatt.
- Har du, sa jag nervöst .
- Det är bra, jättebra, du har ofta en poäng med det du skriver,
det är det inte alla bloggare som har, sa han,
omedveten om mina tankar.
Andades lite lättare nu.
Det känns faktiskt skönt
att stå för det jag gör.
Har länge efterlyst fler människor
som också vågar göra det.
Tänker inte så mycket på bloggare
som på på folk i allmänhet.
Det lämnas anonyma lappar i tvättstugor,
på bilar som fått sig en buckla,
på smörgåsmaskinen på jobbet
som inte levererar mackor enligt uppgjord peng,
i brevlådor från grannar som inte gillar att man går på sitt golv
och på anslagstavlor på stan
där det oreras rätthaveristiskt om allt

från Palmemordet till Gud.
Sedan ska vi ju inte prata om alla

insändare utan avsändare i tidningarna.
De är ett kapitel för sig.
Jag är less på folk som gömmer sig
men som ändå ska hålla på att uttrycka sina åsikter offentligt.
Deras signaturlösa uppfattningar om ditt och datt

är som mental nerskräpning.
Och Sverige ska vi ju hålla rent,
har jag hört.