Varför?

Begav mig till skräddaren på Ringvägen
som går under namnet "nazisten".
Ett totalt felaktigt epitet egentligen,
eftersom Samuel, som han heter,
är en mörkhyad invandrare från Libanon.
Namnet kommer givetvis från Seinfeld
och anspelar på "The Soup Nazi".
Hur som helst,
mitt ärende var att be honom fålla
ett stort stycke tyg som ska vila som ett överkast
på min nya soffa.
Eftersom jag var nervös inför detta besök,
gjorde E mig sällskap.
Skräddarnazisten har onekligen en förmåga
att skärra sina kunder.
Han säger inte mycket,
mest spottar han ur sig enstaka ord och meningar,
men han är stringent,
det får man ge honom.
Stringent och ganska klarsynt.
Som när jag köpt några nya byxor
och kom till honom och
bad honom lägga upp dem.
- Varför du köpt så många nya byxor?
sa nazisten och tittade på mig.
- Varför och varför... De var på rea, sa jag,
lätt darrig på rösten.
- Varför du behöver så många byxor?
fortsatte han.
Jag hatar sådana frågor.
Hatar, för jag inser att han har helt rätt.
Vad ska jag med arton par blåjeans till,
egentligen?
Han har en poäng.
Eller som när E var där och med slokande blick
bad nazisten laga det lilla hål
som uppstått på slaget på en fin armanikostym.
- Varför det hål där? frågade nazisten
och stack lillfingret genom hålet.
- Ähh, för att jag rökte en cigarr och råkade
spilla lite glöd på slaget, sa E och skämdes.
- Varför? frågade nazisten, fortfarande med fingret i hålet.
Och E skämdes än mer.
För man skäms när nazisten spänner blicken
i en, det gör man.
Och denna gången var jag alltså där med ett tyg
som jag ville ha fållat.
- Varför du köpt så stort tyg?
- Det gick inte att köpa mindre, försökte jag.
- Varför?
- Därför att tyget var så där brett och ja, det var så, bara,
sa jag och kände mig dum.
- Men varför?
Ja varför?
Varför får man metervis med extra tyg
när man går in i en möbelaffär
och beställer ett tre meter långt tyg?
Jag vet inte, tygen är väl färdigskurna på det sättet, antar jag.
Men nazistens eviga fråga "varför",
den är jäkligt bra.
Har nu tänkt på "varför" hela eftermiddagen
och insett att det är en försummad fråga.
Nuförtiden försöker journalister verka smarta
genom att ställa långa och kluriga frågor,
så att de intervjuade ofta måste be att få höra frågan igen,
för de hängde inte med ända till slutet.
Tänk om man istället bara frågade "Varför?"
Det är kort och koncist
och till syvende och sist är det ju egentligen
bara exakt det man vill veta.
- Varför?