Minns ni korintkakor?
Såg en skål med sådana ligga
bredvid kaffeautomaten på jobbet
och fick sådana flashbacks
till min uppväxt hos mormor.
Jag älskade nämligen korintkakor allra mest,
därefter drömmar, chokladsnittar med pärlsocker på toppen,
finska pinnar, hallongrottor och kokostoppar.
Mormor däremot älskade bara två sorters kakor
– toscakakor och klenäter.
Båda tyckte jag var liksom torra på fel sätt
och smakade vuxentråkiga.
Men mormor, som var som en mormor ska vara,
gick förstås till Bjuréns hembageri
och köpte mina sorters kakor till mig och sina till sig,
och så var vi båda nöjda och glada
och tullade inte av varandras skatter.
Jag tog en korintkaka på jobbet
och den smakade ungefär som jag mindes,
men det var inte lika roligt att äta den utan mormors sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åh, aldrig får man gå på kafferep! Tänk att de umgicks runt stora kakfat, tjejerna i vår ålder.
Jag kan alla sorterna, men minns inte korintkakorna. Kan du finna en bild?
Vilken flashback jag fick! Korintkakor. Mmmm...det åt jag också hos min farmor. Och nu säger du att de smakar precis som man minns. Undrar var man hittar dem.
Michanek - nu är ju frågan, vilka sju kakor ingick egentligen från allra första början på kakfatet? Vet du?
Mina Lyten - men du minns i alla fall korinkakor! Härligt! Jag är dock osäker på det där med korinter. Det är ju ett slags litet russin, men de är ju liksom väldigt små och rätt hårda. Men hemskt goda i kakor. Odlas de bara till detta ändåmål, månne? Kakorna som låg på jobbet var nog för övrigt hembakta av någon snäll gammal studiovärdinna, misstänker jag.
Skicka en kommentar