”Jag måste ta tag i mitt liv!” säger alla,
i synnerhet så här års.
Jag mumlar också att jag måste fixa till det här.
Livet, alltså.
Dödsångesten driver på,
stress att inte hinna med allt roligt som jag drömmer om
innan det är dags att ligga där med näsan i vädret.
14 år mer lär jag få gratis om jag lever hälsosamt
utan rökning, med motion, en skvätt alkohol och goda matvanor.
Men jag vet ju inte när min sista stund är kommen.
Kanske är jag redan inne på mina 14 bonusår, vad vet jag?
Blir alldeles handlingsförlamad,
tänker att jag måste skynda skynda
för att hinna hinna,
men resultatet blir att jag mest tänker att jag borde.
Borde ta tag i mitt liv,
förändra,
förbättra,
förädla.
Istället skjuter jag upp och ”ska först bara”.
Ska först bara en massa relativt oviktigt,
som att kolla mail, läsa bloggar, koka te,
skumma kvällstidningarna, kolla träningsschemat
på Eriksdalsbadet, messa någon, beställa en bok
på nätet, googla på en kändis...
Sedan, när jag är färdig med det,
ska jag ta itu med det Viktiga, mitt liv alltså.
Men sedan tar en himla tid på sig att infinna sig.
Jag väntar fortfarande.
Under tiden virvlar livet vidare,
som porlande bäckvatten under en bro.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
meh! du är ju den största hälsoivrare jag träffat. Vad oroar du dig för!?
Jag ställer mig tveksam till om jag vill hålla på att leva så jävla länge om jag bara ska oroa sig och inte få ligga raklång, läsa böcker och peta i mig benåjerry. Du kan få mina bonusår. Vassego.
Äh, det är ju en känsla av att inget händer. Livet bara rullar på som ett gammalt slitet cykelhjul. Jag vill att nåt ska hända. NU!
Angående Ben and Jerry - deras senaste Chocolate Threapy... To die for. Dräglar bara jag tänker på den... Kolla här: www.benjerry.se
man får akta sig så att man inte glömmer bort att allt det där som pågår nu är ju livet och om man bara tänker på annat man skulle kunna och vilja göra, så kan man missa underbara detaljer.
Måste ha varit en av de där stunderna för dig också som ju infaller ibland.
Det vi inte fokuserar på i dessa lägen är det vi faktiskt har förändrat i våra liv.
Stora som små uppdateringar av vår egen version.
/ M
Men sötnos!
Allt det där du beskriver ÄR ju livet. Och det låter ju inte fy skam.
Kram!
Gabriella - det är jag som är otålig. Har alltid varit, kommer nog alltid att vara. Tycker livet är som sirap för tillfället.
M - jodå, jag påminner mig själv ibland om de förändringar som faktiskt gjorts och jag vet ju någonstans att jag förändrat mer än många andra jag känner. Men det är som om det inte räcker ändå...
Unni - ha, ha... Joooo, jag veeeeet... Men mycket vill ha mer, du vet... Men det är inte fy skam, absolut inte.
Kram, kram!
Förmodligen lever du ditt liv som du vill..om inte så kommer de förändringar du vill ha per automatik.
Lycka till med livet :)
Tessan - det låter hoppfullt och förmodligen har du väl rätt - förändringarna kommer per automatik om man önskar tillräckligt hårt. Jo, jag tror faktiskt det...!
nja... vissa förändringar kommer nog automatiskt, men min erfarenhet är att man får jobba rätt mycket för förändring, både på ett personligt och samhällsplan. Dessa eviga mönster...
Kram till dig snygghäxan
Vissa perioder i livet ska vi vara såååå himla duktiga, dugliga och ytterst kompetenta. Duktiga flickor typ. Klart vi blir stressade av det! Skulle världen explodera om du sket i jobbet en dag eller sju? Jo, förvisso, någon annan får ta över, och du får ändå göra resterna sen... men ändå, explodera? Icke! Vi vet i knoppen vad vi borde göra... men kroppen stressar älgklivande vidare. Positiv energi till dig.
fy fan vad jag känner igen mig. har också bloggat om det på sistone, fast jag är nog värre än du som ändå har nån form av sysselsättning, du jobbar ju. själv är jag sjukskriven, passiviserad och lelös till tusen! illa.
Skicka en kommentar