Min katt har damp.
Jag har två, den ene, Helge, är ett riktigt a-barn.
Sover stilla och fint om natten,
vill helst ligga sked med sin matte.
Så har jag Valdemar som just fyllt ett år.
Det märks inte.
Som i natt.
E och jag hade lagt oss, Helge låg bakom mig,
utsträckt i hela sin längd och värmde min rygg.
Jag har två, den ene, Helge, är ett riktigt a-barn.
Sover stilla och fint om natten,
vill helst ligga sked med sin matte.
Så har jag Valdemar som just fyllt ett år.
Det märks inte.
Som i natt.
E och jag hade lagt oss, Helge låg bakom mig,
utsträckt i hela sin längd och värmde min rygg.
Då kom Valdemar.
Han ville ligga ännu närmre sin matte,
så han klev över mitt ansikte,
sköt in sin rumpa under hakan på mig
och tryckte sedan in bakkroppen
så långt han kunde,
vilket resulterade att jag åkte av kudden.
Detta har hänt förut,
så jag har lärt mig att bädda
med en extra kudde till Valdemar.
Sköt över honom på den
och han låg stilla.
I fem sekunder.
Sedan ville han tillbaka till min halsgrop.
Det ville inte jag.
Så höll vi på en stund.
Sedan upptäckte Valdemar E:s huvud och hans
enorma mängder tjockt hår.
Raskt klev han över E:s ansikte och la sig
på toppen av hans huvud och
började knåda och krafsa i hans hår.
Det gillade inte E, så han puttade bort Valdemar.
Valdemar fattar inte mycket,
så efter 20 sekunder var han tillbaka,
högt spinnandes, och knådade sig in i E:s kalufs.
Utslängd igen. Denna gång ner på fotänden av sängen.
Det hjälpte inte.
Dampungen var raskt tillbaka,
ivrigare än någonsin.
E började fräsa på katten
och slängde honom i golvet.
Tumultet väckte i sin tur Helge
som såg sin kompis komma flygandes ovanför huvudet.
Både E och jag var klarvakna vid det här laget.
Vi visste också av erfarenhet att det inte är någon idé
att stänga dörren till sovrummet,
för då sitter katterna utanför dörren
och krafsar och ylar hela natten
och vi får ändå inte sova.
Efter en halv minut var Valdemar tillbaka.
Klev först över Helge,
som blev sur över att bli trampad på,
sedan över mig, tassar i munnen och i ögonen,
sedan över på E och ner i hans hårman.
E var nu skitsur
och vrålade på katten.
Nu var vi alla fyra klarvakna.
Helge satte sig upp och Valdemar ville leka med honom.
Så bråkades det en stund i sängen innan de trillade ner på golvet.
Sedan lite jakt runt, runt i lägenheten
innan de båda kastade sig tillbaka i sängen.
Helge ville nu sova lite högre upp hos sin matte,
vilket omedelbart gjorde Valdemar svartsjuk.
Så de började knuffa på varandra
och båda försökte buffa sig intill mig
vilket resulterade att vi alla tre
låg hoptryckta mot E:s rygg.
Inte särskilt bekvämt för någon således.
E somnade till slut.Det gjorde inte jag.
Tittade på klockan och den var halv fem.
Hade egentligen behövt gå på toa,
men visste att om jag gick upp
skulle katterna tro det var frukostdags
och då skulle jag aldrig få dem att sova igen.
Så jag knep och led.
Dåsade möjligen till en stund före klockan sex
då alarmet gick.
Kände mig mer död än levande.
Börjar inse vad de senaste dagarnas sömnbrist beror på...
Han ville ligga ännu närmre sin matte,
så han klev över mitt ansikte,
sköt in sin rumpa under hakan på mig
och tryckte sedan in bakkroppen
så långt han kunde,
vilket resulterade att jag åkte av kudden.
Detta har hänt förut,
så jag har lärt mig att bädda
med en extra kudde till Valdemar.
Sköt över honom på den
och han låg stilla.
I fem sekunder.
Sedan ville han tillbaka till min halsgrop.
Det ville inte jag.
Så höll vi på en stund.
Sedan upptäckte Valdemar E:s huvud och hans
enorma mängder tjockt hår.
Raskt klev han över E:s ansikte och la sig
på toppen av hans huvud och
började knåda och krafsa i hans hår.
Det gillade inte E, så han puttade bort Valdemar.
Valdemar fattar inte mycket,
så efter 20 sekunder var han tillbaka,
högt spinnandes, och knådade sig in i E:s kalufs.
Utslängd igen. Denna gång ner på fotänden av sängen.
Det hjälpte inte.
Dampungen var raskt tillbaka,
ivrigare än någonsin.
E började fräsa på katten
och slängde honom i golvet.
Tumultet väckte i sin tur Helge
som såg sin kompis komma flygandes ovanför huvudet.
Både E och jag var klarvakna vid det här laget.
Vi visste också av erfarenhet att det inte är någon idé
att stänga dörren till sovrummet,
för då sitter katterna utanför dörren
och krafsar och ylar hela natten
och vi får ändå inte sova.
Efter en halv minut var Valdemar tillbaka.
Klev först över Helge,
som blev sur över att bli trampad på,
sedan över mig, tassar i munnen och i ögonen,
sedan över på E och ner i hans hårman.
E var nu skitsur
och vrålade på katten.
Nu var vi alla fyra klarvakna.
Helge satte sig upp och Valdemar ville leka med honom.
Så bråkades det en stund i sängen innan de trillade ner på golvet.
Sedan lite jakt runt, runt i lägenheten
innan de båda kastade sig tillbaka i sängen.
Helge ville nu sova lite högre upp hos sin matte,
vilket omedelbart gjorde Valdemar svartsjuk.
Så de började knuffa på varandra
och båda försökte buffa sig intill mig
vilket resulterade att vi alla tre
låg hoptryckta mot E:s rygg.
Inte särskilt bekvämt för någon således.
E somnade till slut.Det gjorde inte jag.
Tittade på klockan och den var halv fem.
Hade egentligen behövt gå på toa,
men visste att om jag gick upp
skulle katterna tro det var frukostdags
och då skulle jag aldrig få dem att sova igen.
Så jag knep och led.
Dåsade möjligen till en stund före klockan sex
då alarmet gick.
Kände mig mer död än levande.
Börjar inse vad de senaste dagarnas sömnbrist beror på...
8 kommentarer:
Skönt att du inte tog upp att han krossade en glaslampa i sängen i morse också. Då hade vi fått skämmas.
...fast däri kanske förklaringen till dina sömnattacker ligger?
*Ähm*
Nu hände incidenten på glaslampan när jag var på badet, så E fick ensam ta smällen...
När jag kom hem var allt upptorkat och klart.
Kattliv och kiv
Damptramp
Blomspruta med vattenstråle
På kattsprakfåle
Har jag hört
Ett bestämt nej därtill fungerade Har man kört
På norsk bond&skogskatt
Med tillhörande spratt
...skratt/ M
Åh, någon diktar om Valdemar?!
Det skulle han veta...
*Haha*Det här inlägget fick mig som att skratta rakt ut. Man kan dock inget annat än älska dom!
Är det dampkatten på kortet?
Rasande - jo man kan ju ínte annat än älska dem, även om man stundvis hatar dem, i alla fall kl 3 på natten... Visst är det Valdemar på bilden. Så ser han vanligtvis ut efter att ha levt rövare hela natten. Somnar sött vid 8-tiden på morgonen när vi människor sömndruckna måste släpa oss till jobbet...
Det brukar vara så. Jag har EN katt och ibland härjar hon så man tror man har en hel flock, alltid efter det att man lagt sig och släckt lyset. Skulle man sen smyga ut så sitter hon helt oskyldigt och tittar förvånat på en när man tänder lyset.
Skicka en kommentar