Babbelterrorister...

Har ni tänkt på hur ofattbart babbliga människor är?
Taxichaufförer, arbetskamrater, receptionister,
vakter, vaktmästare...
De babblar och babblar.
Det får mig att undra,
babblar jag lika mycket själv
fast jag bara inte är medveten om det?
Hemska tanke...
Eftersom jag är en stor ovän av babbel,
så jag hoppas verkligen inte att
jag tillhör babbelterroristerna.
För jag känner mig nästan våldsam
när folk börjar babbla.
Nej, jag är inte intresserad av
vädret, politiken, invandrarna,
skatterna, barnen och barnbarnen...
Och nej, jag har inte lust att
svara på frågor om ditt och datt.
Jag vill själv välja
när, var, hur och med vem jag ska
dryfta dessa spörsmål.
Och oftast vill jag det inte alls,
för jag vill försjunka
i mina egna, högst intressanta tankar
och vill inte bli avbruten av ointressant babbel.
Var får människor det ifrån att alla andra
är så vansinnigt intresserade av vad de har att säga?
Och av någon orsak,
är det oftast män som är de värsta babblarna.
De tycks anse att deras åsikter
är av särskild vikt och betydelse.
Hur kommer det sig?