Det här med 40 timmars arbetsvecka...

Nu när jag blivit ett år äldre,
men inte särskilt mycket klokare,
undrar jag över en sak.
Vem bestämde att en arbetsvecka ska vara
i snitt just 40 timmar? Varför inte 50? Eller 30?

Vilken räknenisse bestämde sig för just denna siffra?

Antar att det finns någon orsak till den,
en samhällsekonomisk,
eller företagsekonomisk,
eller någon annan Viktig orsak.
Men siffran 40 stör mig.
Förvisso är ett dygn alltid 24 timmar,
men vissa av oss är dåliga på att förvalta dessa timmar.
Jag är en av dem.
Jag behöver mer tid till en hel del saker.
Jag behöver mycket tid på morgonen
för att komma igång med dagen.
Jag är trött, fruktansvärt trött,
och sur och stingslig då och allt går väldigt långsamt.
Och jag behöver mycket tid för att koppla av,
läsa böcker, kolla dvd (tv har jag inte sett på sedan
i vintras, helt sant!) och klappa på katterna.
Och jag behöver tid för att träna,
det tar faktiskt tid att springa till gymmet,
byta om, träna, byta om, duscha och hem.
Och jag behöver tid för att äta i lugn och ro,
och umgås med E och vännerna.
Och hade jag mer tid skulle jag även
skaffa mig en kolonilott,
gå på silversmideskurs,
volontärjobba på katthemmet,
fika på café,
hänga på biblioteket och kolla vilka nyheter
som kommit in
och gå på bio, teater och museum.
Men jag hinner inte!
Inte om jag dessutom måste jobba 40 timmar i veckan.
Alltså måste jag göra avkall på en massa saker.
Jag får slänga i mig frukosten på morgonen,
bara snabbt ögna igenom tidningen,
hetssimma på Eriksdalsbadet,
tokcykla till jobbet,
springa i trapporna till morgonmötet.
Och sedan när arbetsdagen är över,
samma hets hem,
hinna göra lite grejer innan det är dags
att stupa i säng för att orka gå upp nästa morgon
och igen genomlida samma procedur.
Så det här med siffran 40, vem bestämde den egentligen?