Valda sanningar förblir valda sanningar

Egentligen är det konstigt att man inte lär sig.

Eller så är det kanske inte det...?

Gamla valda sanningar, de bara hänger kvar och hänger kvar. Spelar ingen roll vad som händer, man blir lika överraskad varje gång och så tänker man: Nästa gång ska jag inte göra si eller vara så.

Och så går man och gör om det så fort man bara kan.

Ett exempel. En gammal vald sanning hos mig är: Jag är oteknisk. Född sådan, förblir sådan, inget kan ändra det.

Så köpte jag en tvättmaskin som installerades av Handyman-Mats (som jag numera kan numret till utantill eftersom han är hos mig nästan jämt och fixar och skruvar och hamrar och monterar och reparerar). Enda instruktionen från hans sida vad klar och tydlig: Vattenslangen till tvättmaskinen måste jag doppa ner i toalettskålen när jag tvättar. Annars hamnar sköljvattnet på golvet. Golvet har ingen brunn. Så gör inte det.

Lätt som en plätt, eller hur? Slangen ner i toan. En sexmånaders baby skulle kunna göra det om den bara nådde upp.

Men jag kan inte. Nej. För jag är oteknisk. Och otekniska människor kan inte lära sig saker som har med slangar och sådant att göra.

Så jo, jag orsakade total jävla översvämning i badrummet en sen natt när jag kom hemvinglades med E. Öppnade badrumsdörren och en minitsunami svepte ut. Som modiga räddningsdykare stod vi där, barfota och med uppkavlade jeans till knäna, med ens väldans nyktra, och öste och torkade och kramade handdukar och var rätt skärrade. Man blir det. Man tänker på hur vattnet kan ha runnit genom tak och golv och orsakat vattenskador för miljoner. Man kan nästan inte andas av rädsla.

På något vis fick vi upp allt och E satte fiffigt nog på golvvärmen och vi prisade de estländska arbetarna för ett väl utfört renoveringsarbete, för vattnet verkade faktiskt ha stannat just i badrummet.

Men lärde jag något av den läxan? Nä.

Det tog några veckor och – voilá – I did it again.

Samma procedur som förra gången. Ösa, torka, krama. Hjärtstillestånd, inte andas och en stilla bön om att slippa miljonskadestånd.

Och allt detta för att jag någonstans i väldigt späd ålder fick höra att jag var oteknisk. Det är som zebrans förbannade ränder. De går aldrig ur.