Hemma bäst

Lycka är att komma hem.
Igen och igen.

Även om jag bara varit borta i 12 timmar blir jag lycklig när tåget rullar in på Stockholms central. Det känns som om jag varit borta hur länge som helst och jag småspringer genom t-centralen ner till tunnelbanan och tittar mig lättat omkring och tycker det känns som ooootroligt länge sedan jag var i stan.

Det är faktiskt det bästa med att vara pendlare. Att få komma hem.

Att få stå i sitt eget kök och laga mat, att få lyssna på sin egen stereo med sin egen musik, att få slänga sig i soffan och se på sin egen tv, att få tvätta kläder i sin egen maskin och plocka i sin egen lägenhet. Det är obetalbart.

Hotellrum, kala väggar, ingen telefon, ingen dator, tv med fjärrkontroll som enda sysselsättning. Man blir galen. Ligger sedan där i sin hårda säng, lyssnar på okända ljud och känner sig ensammast i världen.

Man inser inte hur mycket man kan längta hem till sig och sitt förrän det inte är en självklarhet.

Så det finns fördelar med att göra sådant man egentligen inte gillar.

Man lär sig uppskatta det lilla, självklarheterna, det man annars tar för givet.