måndag, juli 17, 2006

Likadant är inte bäst

Barcelona är allt; finess, stil och klass - och bohem-roligt och folkligt gemytligt.

Elegant och hippiechict i en spännande blandning.

Knäpp arkitektur av världsberömde Gaudì och nergångna hus med tvättlinor och slingrande bouganvillor vägg i vägg.

Restauranter där man sitter uppflugen på höga stolar runt långa bardiskar där det serveras lysande pintxos, katalanska tapas. Men också superdesignade slå-knut-på-sig-själva restauranter där menyerna är en halv roman långa och bord måste bokas många dagar förväg.

Armani, Prada och Fendi står som spön i backen, men bakom nästa hörn ligger små, mysiga butiker med en kaskad av färggranna vill-ha-kläder till helt andra priser.

Häftigt, rikt Picassomuseum och försilvrade mimartister.

Kanariefåglar och ekorrar i burar på Les Rambles och vansinngt stora och dyra smycken bakom gallerförsedda fönster.

Små krumma tanter med blommiga klänningar och rakryggade finansvalpar med blankt, slickat hår och bluetooth headset i örat bredvid varandra på trottoarerna.

Högt och lågt. Väldofter och odörer. Rikt och fattigt. Elegant och slummigt. Cava i höga glas och sangria i stora bägare. Tubsockar i sandaler och välputsade italienska herrskor.

Stan har allt. Och lite till.

De som säger att Stockholm är bäst, får tänka om. Rejält.

Stockholm har fått konkurrens.

Inga kommentarer: