Jag har kommit på hur det är –
jag hatar att vara sämst.
Detta får konsekvenser.
Att jag inte har körkort är en konsekvens.
Att sitta i en bil med en körskollärare
och känna mig skitdålig, dum i huvudet och nervös
känns så... så... pinsamt.
Och jag hatar även allt som är pinsamt.
Jag vill vara bäst.
Eller åtminstone rätt bra.
Och jag vill inte vara pinsam.
Så ska jag ta körkort måste jag först ha
övningskört i smyg
med någon närstående väldigt, väldigt länge.
När jag väl tar första lektionen
på körskolan kommer läraren (förhoppningsvis) då att utbrista:
- Men oj, så duktig du är, du kan ju redan köra bil!
Jag fattar att man får vara dålig när man börjar ta körkort,
det ingår självklart.
Men jag vill inte vara en del av det.
Det var samma sak när jag tog pianolektioner som barn.
Visserligen fanns det ingen som kunde lära mig spela,
så jag fick helt enkelt lära mig själv.
För aldrig i livet att jag tänkte gå till pianofröken
utan att kunna åtminstone grunderna,
trots att det var en nybörjarkurs.
Jag visste redan då att det skulle vara pinsamt.
Så jag övade som en galning hemma,
lärde mig noter och skalor på egen hand
och när den första pianolektionsdagen väl infann sig,
var det jag som imponerade fett på fröken.
Och när vi hade obligatorisk skrivmaskinskunskap i högstadiet
(jo, så gammal är jag...) hade jag förstås redan tvingat mor
att lära mig hur man gjorde.
Ville inte dyka upp på första lektionen
och inte kunna fingersättning
och inte kunna skriva snabbt med två händer.
Jag ville ju vara duktig, helst bäst.
Häromdagen var jag på en hästgård utanför Stockholm
och såg avundsjukt på
när ett gäng kvinnor red på islandshästar.
Ägaren av gården erbjöd mig att komma och rida,
men jag tackade genast nej.
Fastän turridningen är till för nybörjare kändes det pinsamt.
Tänk om jag inte ens skulle komma upp på hästryggen?
Eller om min häst stegrade sig och välte oss båda?
Eller om hästen helt enkelt vägrade röra på sig?
PINSAMT.
Fattar ni hur jobbigt det är att vara jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag fattar mer än väl, tyvärr. Jag är precis likadan, vilket resulterat i att jag undvikit X antal saker under mitt liv. Men vi måste ju framstå som väldigt bra eftersom vi skippar grejer vi inte är duktiga på, eller hur? ;)
Tycker det verkar vara en bra egenskap att inneha det där att vilja vara bäst. Fast det är klart att lite svårt att ha en häst i vardagsrummet liksom.
Du kan få övningsköra med mig i passagerarsätet. Jag är en erkänt duktig pedagog.
Tycker inte alls det är en så bra egenskap att ha sådan tävlings- och prestationsångest att alltid vara bäst. Eller ha sån rädsla att jag måste göra/tillaga varje maträtt innan varje hemkunsapslektion för att inte bli utskälld av fröken. Inte våga hämta spriser i dikt , bild och novellävlingar för jag ibland var second best. Så gjorde jag. Gå inte miste om en massa spännande. Det har jag slutat med till stor del men inte helt och fullt (!)-träning övning i dess rätta bemärkelse är ok för att bättre hänga med men inte för att plåga sig då man inte direkt visar sig vara bäst. Det finns alltid någon som är lika bra eller lite bättre på något precis som du utan spisning och ansträngning är bäst i mycket annat. Tänk vilka möjligheter som öppnar sig och vilka sidor hos självet som kan visa sig det släpps på kraven av perfektion p definition. Innan hrm äldre dar sjukdom och skröplighet som begränsning tar vid.../m
Ps. Frihet med körkort- du skulle sett mig famla vid 17årsålder efter den äldre körlärarens ben istället för bilens växelspak för jag är var inne i att kolla backspeglarna.ds
Du har min fulla förståelse även om min medfödda lathet oftast blockerar den egenskapen...
Rebecca - vad skönt att höra att det finns fler som jag. Mina vänner försöker ibland insinuera att jag liksom skulle vara ENSAM om att vara så här.. Hmf.
Li.te - hahaha. Du har rolig du. Men visst, hade jag möjlighet skulle jag förstås kapa en häst och i skydd av mörkret öva ensam med den. Och sedan briljera i gruppen av hästmänniskor...
Robot - Men varför ska du sitta i passagerarsätet? Litar du inte på min förmåga att köra ett fordon?
M - nej, jag VET, JAG VET. Men vad fan gör mig då? Jag hatar att göra bort mig. Så enkelt är det.
Mina Lyten - Nu råkar jag ju känna dig och vet att du rätt bra på rätt mycket och när du inte är det lyckas du liksom kamouflera det på något mystiskt vis. Hur gör du det?!
Kan jag det? Kamouflera det? Det hade jag ingen aning om. Själv tycker jag att jag alltid har en avslöjande glimt av okunnighet i blicken. Min växande paranoja gör att det känns som alla kan se det men är för vänliga att peka och skratta. Huh..
Mina - Paranoja som sagt... Men du ÄR faktiskt bra på att dölja eventuell okunnighet. Det som kanske avslöjar dig är den lilla svettdroppen under luggen. Så ha alltid lugg.
;-)
Skicka en kommentar