Lika bra säga som det är, utan krusiduller:
-Hej, jag heter Colette och är väskoman.
Jag får aldrig nog av väskor.
Köper så mycket väskor att garderober,
klädkammare och källarförråd bågnar
av trycket från alla gamla avlagda.
Är alltid, säger alltid, på jakt efter den
ULTIMATA handväskan.
Den som är så perfekt att den till hundra procent
passar mig, mitt liv och personlighet.
Som gör att jag får plats med precis allt jag behöver,
men som ändå inte är så stor och tung att den är i vägen,
som givetvis har axelrem och inte små fjösiga handtag,
som är elegant utan att vara damig,
som är casual utan att vara slapp,
som är praktisk utan att vara ful,
som är av god kvalitet utan att kosta en hel Greklandsresa.
Hur kan detta vara så in i bänken svårt att hitta?
Jag köper och köper och köper,
tror varje gång att min lycka är gjord,
men så, vips, efter bara någon eller några veckor
är jag besviken. Igen.
Något fattas.
Kanske har den för få fack,
eller för många,
eller så är axelremmen för tunn,
eller så är den för smal för min tjocka bok
som jag just nu läser och vill ha med mig.
Det är alltid något.
På sistone har jag dock försökt hejda mig,
less is more, sägs det ju,
så jag har kört recycling,
gamla handväskor har återanvänts
för att se om mina behov kanske ändrats
och min smak likaså.
Det har hittills inte funkat.
Men idag hände det igen,
jag föll, som en fura.
Handväskan i fönstret skrek mitt namn
och jag drogs likt en magnet till den.
DÄR var den,
väskan jag letat efter i hela mitt liv.
Lagom stor,
lagom snygg,
lagom dyr,
lagom lång axelrem,
lagom många fack.
Slet till mig den,
rusade iväg till ett fik
och vände upp och ner på min
gamla värdelösa handväska
som nu är avpolleterad, dumpad, förbrukad.
Min nya handväska är en saga, en dröm.
Snälla, låt mig aldrig få vakna
och upptäcka att den också är fel.
5 kommentarer:
Kan du inte ge lite väskpassion till mig? Jag har problemet att jag ALDRIG köper väskor eftersom jag inte kan bestämma mig. (Det är minst lika jobbigt, dock något billigare ;).)
Åh, men hellre ditt "problem" än mitt. Du kanske har någon gammal väska som hänger med fortfarande och som duger för dina behov? Förstår du hur mycket pengar, tid och energi som jag lägger ner på att försöka hitta den PERFEKTA väskan, som jag starkt misstänker inte finns? Det är bedrövligt.
Känner helt och hållet igen mig. Dock. Läste för ett tag sedan en artikel aprpoå denna prylhysteri - som för övrigt är lika applicerbar på män, bara inte så ofta när det gäller väskor - att den bästa prylen är den du inte köpt. det är liksom önskningen och det ouppnåeliga som är grejen. det är det man får kicken av - egentligen. Jag har i ganska hög grad slutat med mitt tvångsbeteende nu och det går faktiskt ganska bra. Try it, you might like it.
en bok istället?
http://nextopia.info/about/vad-betyder-nextopia
/m
En bättre väska är alltid lösningen! När jag antecknar det jag måste komma ihåg till nästa resa är återkommande just bättre väska. Mina är alltid som svarta hål, där det man behöver alltid är dematerialiserat.
Den enda väska som dög på väskjakt idag (för att få plats med liten pc och allt annat) kostade runt tre och fem, men den lilla var för liten och den stora för stor. Tack och lov.
Skicka en kommentar