Dårens dotter

Läser just nu Mian Lodalens Dårens Dotter,

en bok ni inte får missa.

Föräldraberättelser, mest pappaberättelser,

tycks vara på tapeten numera,

och de är nästan alltid läsvärda.

Det är intressant att hitta likheter och olikheter

med sin egen uppväxt.

Mians far påminner mycket om min egen,

det ljugs, överdrivs och sviks oavbrutet

och den lilla flickan Mian blir en överlevare,

en asfaltblomma.

Utan att känna henne närmare

känner jag en sorts närhet,

förstår vad hon varit med om

och hur det format henne.

Det gör det också lättare att vara lite snällare

mot mig själv,

och kanske sänka kraven en aning.

Har man sparkats omkring som barn

är det ändå rätt tufft att man klarat sig

och lyckats bli en såpass hel människa

som man trots allt ändå blivit.

Det är skönt att få känna så ibland.