Folk - skärp er!

Folk går i gång på trivialiteter.
Som Icareklamen som får vanligtvis tystlåtna människor
att skrika i falsett.
Brottet?
Jo, att reklamen är RIKTAD.
- Tjena hej, välkommen till verkligheten, kära konsumenter!
Vem är så dum att de tror att handlarna inte har örnkoll
på vad vi handlar?
De vore väl hjärndöda om de inte hade det...
Själv blev jag nöjd och glad över reklamen
med erbjudanden riktade till just mig,
till och med mitt namn stod skrivet på kupongerna
för att understryka att de tänkt på mig
när de gav mig 10 procents rabatt på en massa varor
som de vet att jag handlar ofta.
För första gången slapp jag därmed
erbjudanden om att köpa billig falukorv, glass i familjepack,
dajm i storpåse och litervis med cocacola.
Varor som jag nämligen aldrig någonsin handlar
och inte vill ha,
även om jag får rabatt.
Nu, när reklamen var utformad för mig,
fick jag erbjudanden om att köpa
ekologiska linfrön,
makrill i tomatsås,
2-liters plastpåsar (vi gör vår egen kattmat
som vi fryser in i dessa påsar...),
och frukt och grönt.
Alltså sådant jag köper ofta.
Men tydligen är jag typ den enda i Sverige
som gillar riktad reklam.
I SVD idag skriver till exempel Gull-May i Stockholm
en lång och indignerad insändare
om vilket intrång hon anser reklamen vara:
”Vi har alltid handlat en viss typ av kattmat
och får därför inte mindre än fyra
olika rabatterbjudanden på kattmat.
Så härligt –
det är bara det att vår älskade katt är död och begraven
och nu revs dessa relativt färska sår upp
av Icas ”fantastiska” erbjudanden”.
Hon avslutar insändaren med att
Ica inte har att göra med vad hon handlar
och nu ska hon givetvis byta butik
(som om hon kommer att hitta en annan som inte
har samma koll på vad hon handlar...).
Visst, det kan bli tokigt,
jag erkänner det.
Och jag förstår att Gull-May älskade sin katt
och saknar den väldigt,
men jag har svårt att se att reklam för kattmat
verkligen är SÅ upprörande.
Efter att mor dött fick hon ett erbjudande
om att prova DN gratis i en månad.
Jo, det kändes ju ironiskt och sorgligt,
men herregud, jag bröt inte ihop för det
och sa inte upp min prenumeration på DN.
Folk – skärp er.
Det finns värre saker att uppröras över.
Betydligt värre.