Måndagar gör mig alltid deprimerad,
låg, hängig och lätt gråtmild.
Måndagar i november gör mig snudd på benägen
att hoppa från närmaste bro.
Måndagar i november med nytt jobbschema
framför mig på skrivbordet
gör att jag vill upplösas i atomer.
Man jobbar för att få pengar
att betala räkningar och ha råd
att göra sådant man vill.
Men när man jobbar
har man ingen tid att göra det man vill.
Skulle jag säga upp mig
skulle jag få all världens tid,
men inga pengar att göra det jag vill.
Den här ekvationen,
är det verkligen någon som löst den?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag får tyvärr också lägga till brist på sällskap. Även om tid och pengar finns till resa så rinner sällskapet alltid ut i sanden. Jag kommer aldrig iväg. Bara till Stockholm. Själv på tåget.
vi säger upp oss och sen spenderar vi våra dagar med långpromenader och fikor och em-bio och aktioner och museibesök och våra kvällar med barhäng och fester och mys och sällskapsspel. E du redo??? hehe, puss!
Annchen -låter tråkigt att du inte har sällskap där på tåget... Hoppas du träffade några trevliga människor i Stockholm?
Gabriella - jag är med på stört! Fixar du stålarna?! ;-)
Skicka en kommentar