Varför har du inte bloggat på flera dagar,
undrade en vän till mig.
Skulle just höja rösten och förnärmat säga
att det har jag visst,
tills jag kom på att det har jag ju inte.
Däremot har jag varit inne på
både min och andras bloggar och spenderat en
massa tid med att skriva, dock inga inlägg,
men kommenterar.
Det är ju det här med de nakna tuttarna som tycks ha
rivit upp så många känslor.
Kände att jag var tvungen att uttala mig både här och där.
Så mycket att jag glömde att blogga, tydligen.
Och nu när jag sitter här känns det hela så fånigt.
Jag menar, bröst? Är det så himla känsligt?
Egentligen?
Jag hade aldrig tänkt blogga om det jag
tänker blogga om nu, för jag vill inte framstå som militant.
Men så här är det - jag (och många av mina vänner av
båda könen, by the way) näckar varje sommar.
Nej, inte överallt och inte hela tiden,
men på en särskild strand på en särskild ö i Grekland.
Och fler än jag längtar till den där stranden,
mycket beorende på att vi slipper ha kläder på oss
(för övrigt är det valfritt,
man får ha baddräkt och badbyxor om man vill).
Jag vet att en del av er förfasas nu,
och tänker "peddokärring" och "snusk" och "äckligt",
men det är inte så. Långt därifrån.
Och barnen springer omkring tämligen obekymrade om
både snoppar och snippor (gud, vad jag hatar det där ordet)
och vi vuxna slipper urinvägsinfektioner och får
en snygg och jämn solbränna.
Och det är något rogivande och skönt med att se människor
rakt upp och ner som Gud eller Allah skapade oss,
i samspråk med varandra,
skrattandes, lekandes och drickandes öl.
Det låter töntigt, men på något vis
tycker jag man kommer varandra närmare.
Jag menar, har man blottat allt,
finns det ju inte mycket mer att dölja...
Kanske är det därför vi "öbor" är så goda vänner
och längtar efter varandras sällskap och vår strand...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är så kul att ingen vågar kommentera på detta, alla blir rädda för att framstå som kristdemokrater eller hippies.
Själv gillar jag att näcka för att det är skönt att slippa blöta badbyxor. Punkt.
På nämnda strand på den lilla grekiska ön är det ju också en fördel att många visar sig nakna eftersom det håller nymoralistiska svenska och norska mammor och deras skrikande ungar borta.
Om man kommer varandra närmare? Jag tror snarare att det är stadiet som föregår att man vågar näcka inför varandra. Det är nog mer en familjär grundstämning än avkastade kläder som skapar denna känsla.
Haha. Pryda torgnysdotter säger att: jag solar med kläderna på. Dels eftersom sambandet topp-less bröstcancer är stort, dels eftersom jag har hört "öbor" fälla kommentarer som: i dag såg jag claire wikholm naken, det var ju "sådär" eeeeeeuuuuw!
Det verkar så jobbigt att leva upp till standarden. Och när jag tänker efter så tycker jag även själv att de flesta passar bättre med kläder på. Jag pustade glatt ut när 80-talet var över. Jag mår lite dåligt när folk sitter och äter med bar överkropp till och med. Jag är nog helpryd.
Jag törs. Kommentera. Bada påklädd. Och vara onaturlig.
Man FÅR och man SKA göra som man vill.
Valfrihet var ordet.
Det var det jag var ute efter.
Alla får göra och ska göra som de vill utan moralkakor från något håll - vare sig från hippisar eller Alf Svensson.
Nakna tuttar eller inte - låt det vara upp till var och en.
Heja!
Skicka en kommentar