Foten i kläm? Jajamänsan!

Tänker på den där fåniga teckningen
föreställande en snubbe med foten i kläm i en
dörrpost som får frågan:

- Foten i kläm?

Och som hurtigt svarar:
- Jajamänsan. Stort gapflabb.
Tänker osökt på den när jag läser
väninnan J:s senaste mail.
Hon är toksjuk. Jag menar verkligen det.
Inte lite smårisig,
utan riktigt jäkla toksjuk.
Sönderopererad i omgångar,
smärtor så hon måste äta morfin flera dagar i månaden,
trassligt med jobb,
trassligt med ekonomin,
trassligt med tonårsdottern,
i perioder trassliga relationer,
trasslig pappa,
trassliga husaffärer,
ja, trasliga affärer i stort, faktiskt.
Det senaste nu är att hon riskerar en stomioperation.
Ni vet, påse på magen.
Hon har inte ens fyllt 40.
Det är inte ok,
hon förtjänar mycket, mycket bättre.
Men ändå, trots både fötter och händer i kläm,
är hon ändå alltid en kämpe.
Nerkyld i kraftig motvind, i total snöstorm,
med sikten tidvis skymd,
släpar hon sig fram,
men lyckas nästan ändå alltid le
och orkar engagera sig i andra.
Och aldrig att hon någonsin beklagar sig.
Det ger perspektiv –
det finns verkligen alltid de som har det
oändligt mycket värre.
Det är bra att minnas det.