Tonåring av idag

Vacker som en dag sitter hon där med mystiska bruna ögon
och tittar under en lugg som ständigt trillar ner över ögonen.
Mössan på, djupt nerdragen, lite hopkurad hållning, dröjande
steg. Tysta mummel som svar på frågor.
Min praktikant på jobbet är nyttig för mig och det är en utmaning
i sig att försöka lista ut vad hon kan tänkas vilja göra och se,
för det är inget hon tänker meddela mig, verkar det som.
Satt i bilen på väg till ett jobb. När vi passerade Flemminggatan
pekade hon på ett hus och sa att där bor hennes kille.
- Jaså, sa jag intressed och glad över denna vilja till kommunikation.
- Vad heter han?
- V, sa hon.
- Jaha, bor han själv där?
- Näe, med sina föräldrar. Han är 18, sa hon med stolthet i rösten.
- Är du där mycket då? fortsatte jag, angelägen om att få henne att
fortsätta prata.
- Mmmm... Men hans föräldrar är dumma i huvudet.
- Varför säger du så? sa jag och vände mig om och tittade på henne
där i baksätet.
- Därför att de är moderater, sa hon truligt.
- Jaha... Men är det något speciellt de gör eller säger som du inte
gillar, förutom att de röstar på moderaterna? frågade jag i ett försök att
vara pedagogisk och lära henne att skilja på partitillhörighet och
grad av trevlighet.
- De lagar så konstig mat, sa hon till slut.
- Ehh, jaha... Vad är det för konstigt med den då?
- Du vet pasta med pesto? Vet du att har avokado i det! Avokad0! Så
jävla knäppt. Det vet ju alla att det ska vara basilika!
Hade lite svårt att hålla mig för skratt.
Hon gillar alltså inte konservativa moderater,
men själv är hon så reaktionär att hon sparkar bakut
när någon försöker sig på lite kreativitet i köket.
- Men om du fick rösta, sa jag istället, vilket parti skulle du rösta på?
- FI, sa hon bestämt, utan att blinka.
Tonåringar.
Får ingen rätsida på dem.
Så otroligt motsägelsefulla.
Och som sagt, en utmaning.